Fun Fix

Fun Fix

Åhörare på kurs

TräningPosted by Susan Danielsson Thu, August 09, 2018 12:02:11
Känner att jag måste klargöra vissa saker när det gäller att vara åhörare på olika kurser.

Den 4-5 aug var Anna Larsson som har 3vallare hos oss i Ekets Hundarena och höll Rallylydnadskurs. Det var Sofie som har Tassatorpet som arrangerade det hela och jag hade lyxen att vara med som kursdeltagare på lördagen när det var nybörjar- och fortsättningsklass.

På söndagen var det avancerad- och mästarklass och där har jag ingen hund än men tanken är ju att det är dit vi ska så jag passade på att vara åhörare på söndagen.

Det märkliga var att det bara var jag som var åhörare under hela helgen trots att det fanns flera åhörarplatser. Varför undrar man ju då? Varför passar man inte på att se duktiga ekipage i träning, att få insupa all kunskap som instruktören så välvilligt och engagerat delar med sig av?

Det fina med att vara åhörare är att man kan koncentrera sig helt på själv kursen, ingen hund att rasta, man missar inga ekipage och man har tid att anteckna så pennan glöder.

Under hösten har vi flera två-dagarskurser där det finns möjlighet att vara åhörare. Så passa på! Kanske är du nyfiken på någon speciell hundsport och vill lära mer, kanske har du en unghund som är för liten för att träna i den utsträckningen som krävs på en kurs eller så vill du träna på egen hand men behöver lite inspiration och nya kunskaper.

Tors den 27/9 - Fre den 28/9 Lydnadskurs för Mona Kjernholm - 6 åhörarplatser, 850 kr

Lör den 17/11 Rallylydnadskurs nybörjar- o fortsättningskurs för Ida Lindgren -
4 åhörarplatser, 400 kr

Sön den 18/11 Rallylydnadskurs fortsättnings- o avanceradklass för Ida Lindgren -
4 åhörarplatser, 400 kr

Lör den 1/12 - 2/12 kl. 9.00 - 12.30, Agilitykurs kl 1-2 för Heidi Penttilä - 3 åhörarplatser 600 kr

Lör den 1/12 - 2/12 kl. 13.30 - 17.00, Agilitykurs kl. 2-3 för Heidi Penttilä -
3 åhörarplatser, 600 kr

Som åhörare är man en del i kursen, man får ställa frågor och komma med input, precis som alla deltagarna med hund. Så tveka inte, passa på, var åhörare på en kurs och jag kan lova att du kommer att lära dig massor.

/Susan




  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post58

Noggrannhet är en dygd

TräningPosted by Susan Danielsson Thu, May 11, 2017 12:47:35
Jag är väl, tyvärr, inte den noggrannaste människan i världen men visst har jag koll på saker och ting, tycker jag i alla fall. Men sen visade det sig att det bästa man kan göra är att läsa lydnadsreglerna själv och dessutom att göra det väldigt noggrant så kommer flera saker klarna.

Först och främst behöver man veta att inkallningen i klass 1 utförs med liggande hund och ingenting annat, som jag trott. Kan vara bra att veta så man kan träna lite på rätt utförande. Det har jag gjort nu och det är ju inga problem, funkar fint.

Det är även bra att veta att vid ställande/sättande och läggande under gång så ska man gå ifrån hunden till någon markering och vända där utan att TL säger något. Bra information som man bör ha koll på. Nu har jag koll på det också. Känns bra.

Roligaste läsningen var att det är bara 5 m jag ska gå ifrån Fixa på fjärren och inte 10 som jag trott och tränat på. Nu skadar det ju inte att träna på längre avstånd för redan i klass 2 är det ju 10 m. Men 5 m det klarar vi ju nu, nästan, inte 100 procent men det känns så oerhört mycket lättare plötsligt.
En bild på Fixa och mig när vi tränade hemma hos Mona Kjernholm förra sommaren. Känns bra idag med tanke på att regnet öser ner och jag just gått en lång runda med hundarna som nu är dyblöta och fulla med små kvistar. Ser ut som små buskar faktiskt.

Nu filar vi vidare på våra moment i klass 1 men samtidigt så tänkte jag börja på en del ur klass 2 för det är ju dit vi ska.

I klass 2 är det ett annat sättande/läggande/ställande under gång, som ett halt zäta. Så det ska ta itu med, misstänker att det inte kommer bli några större problem när vi väl lärt oss sättande under gång för det kan vi inte än. Sen gäller det att hålla rätt spår också och det lär vi behöva träna på ordentligt. Både Fixa och jag är ju lite yviga hit och dit. Rutan kan vi också träna på längre avstånd och så är det inkallning också. Roligt moment.

Apportering med dirigering är nog ett av de moment vi inte nosat på alls än, åtminstone var det väldigt, väldigt länge sen vi dirigerade mot matskålar. Tror vi kommer gilla detta moment skarpt. Och så metallapporten och hopp över hinder, dags att ta tag i det med. Och vittringen, det måste vi börja med bums för det kommer ta tid innan vi får till ordentligt.

Så nu känns det som om vi har en bra plan framöver, mycket att träna på och det är ju alltid kul. Roligt med nya moment och så gamla moment som utvecklas så man åtminstone har en grund att stå på.

Agilityn ligger helt på is just nu för jag får inte springa med mitt nyopererade knä utan det är rehab träning som gäller för hela slanten. Men målet är att komma igång så fort som möjligt.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post51

Fina framgångar förgyller vardagen

TräningPosted by Susan Danielsson Tue, May 09, 2017 10:09:07
För visst behöver vardagen förgyllas något? Hur kul är det att städa, diska, tvätta och så städa, diska och tvätta igen och igen? På min lista hamnar dessa aktiviteter ganska långt ner, tyvärr.

Det finns ju så mycket roligare saker att göra och uppleva tycker jag. Förutom allt jag gör med min härliga familj och det är ju en hel del så är ju hundarna och allt jag upplever tillsammans med dem så otroligt härligt och ger en massa energi. Så ibland orkar jag faktiskt ta tag i både tvätt och städ här hemma.

I söndags, den 7 maj, var Fun Fix Extra "Xena" och Fun Fix Dixie och sprang vänstervarv på den nationella utställningen i Lidköping. Dixie vann juniorklassen för tikar och Xena kom 2:a i densamma. Bägge fick VG och jättefin kritik. Jag är så stol över dessa små hundtjejer, så fina de är och så härliga individer. Deras ägare är också ena riktiga praktexemplar om man får säga så. Tar så väl hand om sina hundar, tränar och ställer ut. Man kan inte annat än vara lycklig som uppfödare.
Skallabackens Frigga "Fixa" våren -16

Fixa har varit lite skum den sista tiden, lite håglös varvat med galenskap och konstiga utflykter på egen hand under våra träningar. Inte sig själv alls, nästan så jag undrade om hon var sjuk på något vis. Kunde dock inte sätta fingret på problemet, kanske hormoner som lever rövare, någon infektion på gång eller allmän vårtrötthet. Bestämde mig för att avvakta då hennes allmäntillstånd var bra i det stora hela.

I söndags var hon tillbaka! Min glada, pigga, galna, tokiga, snälla, rara, sötaste Fixa. Allt som bekymrat henna var puts väck och jag pustade ut. Som genom ett trollslag hade jag min bästa träningskompis tillbaka, min allra bästa vän alla kategorier. Vi gav oss ut i skogen med Fixa och de hade så skoj, de har de haft hela tiden men när Fixa var lite off så var det inte samma gnista i deras lek även om de lekte.

Fixa och jag har ju tränat fjärr så det stänkt om det på sistone och man kan väl säga att resultatet varit väldigt varierande. Men så i söndags så var det som om allt släppt och trots att Axa for runt som ett skållat troll så kunde Fixa göra 7! absolut rena skiften ligg/sitt med låsta framtassar och med mig 7 meter bort. Hon är ju fantastisk!! Det var så skönt, kände mig så lättad och tänkte att snart, snart så sitter fjärren. Skiftet ligg/sitt är det svåraste att få till när man har låsta framtassar och eftersom det de skiften som är i lydnadsklass 1 så är det ju bara att ta tag i det.

Nu kör vi vidare med träningen inför vår start i Lydnadsklass 1. Konen gör hon perfekt, tajt och snabb med fin ingång. Men vi måste träna att runda olika sorters koner, höjd och färg och även andra saker för att Fixa aldrig ska behöva tveka utan verkligen vara säker på vad jag vill att hon ska göra. Rutan jobbar vi också med, det går framåt, för det mesta har hon bra fart in, hon ställer upp bra, lägger sig på kommando, ligger still tills jag ställt upp bredvid henne och sätter sig när jag säger till. Vi behöver öka avståndet och se till att hon behåller farten in i rutan, vi behöver även träna i olika miljöer och på rutor i alla olika färger.
Skallabackens Frigga "Fixa" våren -16

Det fria följet gillar vi starkt, bra position, energi och engagemang. Vi filar ständigt på momentet, fixar lite detaljer och leker mycket. Läggande under gång, här kan hon bli lite avvaktande i fria följet då hon väntar på sitt kommando men det fixar vi. Inkallningen från liggande funkar jättebra, hon är snabb och kommer in fint. Ställande under gång, samma som läggande under gång, stannar snabbt, står still, bra. Apport, hm, här har vi ju fått en liten fnurra på tråden då jag kastar som en kratta så när jag höjer armen för att kasta hukar Fixa eller backar lite. Men vi tränar på detta, jag på att kasta på egen hand och när Fixa är vid min sida så tränar jag på att bara vifta med armen och belöna så hon blir trygg igen. Själva apporteringen och ingången funkar fint. Hopp över hinder är något av ett favoritmoment men vi behöver träna på det då och då för att det ska sitta, precis som allt annat.

Så snart sitter väl det mesta och då är det dags att ge sig ut på tävlingsbanan igen. Längtar faktiskt, tror att jag har börjat få koll på mina tävlingsnerver så vi kan gå ut på banan och ha roligt tillsammans.

Den 17/9 har jag bokat BPH för vår valpkull och våra vänner. Det blir 11 Pumis som ska beskrivas i Örkelljunga. Arrangörer är Terrierklubben. Ska bli så spännande att få träffa nästan alla våra valpar och se hur de tar sig an alla utmaningar på BPH-banan.

SKK har just nu ett erbjudande om ett bidrag på 300 kr per hund om man bokar ett BPH för minst åtta hundar. Jag sökte och fick bidraget vilket känns toppen, så roligt att kunna erbjuda en plats på ett BPH och så ge 300 kr i rabatt på startavgiften. Ibland har man tur som en tok.

/Susan



  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post50

Framsteg på framsteg är en lycka att njuta av

TräningPosted by Susan Danielsson Wed, April 05, 2017 09:01:43
Tisdagsträning i Lotushallen för Mona Kjernholm. Idag var tre av mina fantastiska träningskompisar sjuka eller hade förhinder så det var bara Eva med Leo och jag som kunde träna. Alltid tråkigt när våra kompisar inte kan komma men oj vad tid Eva och jag fick att träna på, oceaner med tid, så härligt.

Fixa fick börja med kedjor, den första bestod av fritt följ, ställande under gång, inkallning och läggande under gång. Dessa moment känner vi att vi har koll på och det visade kedjan också. Hon är snabb att både lägga och ställa sig och jag kom ihåg alla momentrutiner vilket gör det mycket lättare för Fixa.

Nästa kedja var läggande under gång, apport, fjärr, hopp och ja vad kan man säga mer än att jag MÅSTE, verkligen MÅSTE träna mer på att kasta apporten! Mona önskade att hon filmat medan jag är glad att hon inte gjorde det. Första gången kastar jag apporten rakt upp i taket, blev nog en liten buckla där men lamporna klarade sig. Nästa kast blev så snett så apporten landade under A-hindret som stod intill oss nära väggen. Tredje kastet får jag iväg men då tjuvar Fixa vilket man väl kan förstå, hon var väl rädd att få apporten i huvudet och samtidigt så glad över att jag äntligen fick iväg den. Nästa kast gör jag ett överhandskast och när jag lyfter handen över mitt huvud för att ta i ordentligt så tappar jag apporten bakom ryggen!! Då gav jag upp, Fixa hade redan lämnat mig och gjort helt klart att ska hon vara i närheten av mig när jag har en apport i handen så behöver hon skyddsutrustning. Stackars Mona fick upp blodtrycket rejält och dessutom höll vi bägge på att skratta ihjäl oss men vi överlevde.
Eftersom jag alltid glömmer att ta kort när vi tränar så lägger jag in en annan fin bild på Fixa som ska visa att hon helst söker skydd när jag ska hiva iväg en apport. Men jag kan kasta apporter riktigt bra så det var nog bara fel dag igår liksom.

Vi tog tag i fjärren där jag inte kommit så långt att jag kan gå ifrån henne än, jag behöver fortfarande ha handen nära henne i alla skiften och så kan vi ju inte ha det. Men så är det inte längre, igår kom jag ca 60 cm ifrån henne och kan göra handtecken och hon fattar, gör dessutom jättefina skiften med låsta framtassar. Så nu ska vi träna 10 gånger om dagen, använda godismaskinen bakom henne och lägga olika saker, snöre, koppel, pinne, framför hennes tassar så hon får lite hjälp att hålla sin plats. Det är så skönt när man kravlar sig över stora hinder i träningen och så kan man liksom av glädje skutta vidare och utveckla, förbättra och träna vidare.

Hopp över hinder är inga problem, kör vidare med träningen där. Runda måste vi träna mer på så vi får ut avståndet men nu är hon TYST och tajt vilket gillas.

Rutan har vi inte heller tränat så mycket så den tar vi tag i nu. Jag provade att byta ut "RUTAN" mot "VARSÅGOD" för när jag säger rutan så skriker hon gärna och blir så glad så det liknar ingenting. Att vara tyst är prio ett i alla övningar när man tränar Fixa, låter hon får hon lägga sig ner och sen gäller det att alla momentrutiner sitter för då är hon tyst. I vilket fall som helst så tror jag att rutan kommer bli ett favoritmoment när det väl sitter. Hon stannar perfekt mitt i rutan och jag kan lägga henne från håll, gå till henne, ställa mig i position och be henne sätta sig upp. Så nu ska vi träna på att få henne springa tyst och snabbt till rutan på mitt kommando. Hur svårt kan det va liksom?

Ove fick också ett pass och det är ju så att han är en sån känslig liten varelse och blir så otroligt lätt förtvivlad när han inte riktigt vet vad han ska göra. Så för att inte pressa honom så får han bli min tredje hund som jag tränar för att vi ska ha roligt så får det ta den tid det tar med lydnaden. När det är agility blir han helt annorlunda, mycket säkrare och gladare. Ska bli spännande och se i sommar hur han blir när han ska valla.

Axa, mitt lilltroll som egentligen är Sigges hund men som jag får träna, lyllos mig. Hon är ju bara glad och faktiskt tyst när vi tränar, kan bli lite het men är relativt lätt att lugna sig genom att träna stadga. Jag är jättenoga med att aldrig släppa igenom några ljud, piper hon så ändrar vi övningen för att inte få ljud. Vi tränade fritt följ och nu är hon riktigt följsam framåt, åt höger och bakåt, duktig liten hund. Runda funkar bra, hon gillar den övningen, ska öka avståndet så sakteliga.
Axa fick även träna tasstarget, något vi liksom hoppat över av bara farten. Här är målet att hon ska ta sig till targeten, stampa på den med sina framtassar och bli kvar där. Så jag belönar så fort hon står still på targeten och hon får flera belöningar. Sen säger jag "kom" för att få med mig henne därifrån och hennes känsla ska vara att hon helst inte vill lämna targeten för det är där det utdelas härliga belöningar. Hon har, trots att hon är otroligt stimmig, lätt att hitta stadga. När vi tränade fjärren kunde Mona putta på henne utan att hon släppte fokus på mig. Hon är så otroligt rolig att träna, fattar så snabbt och har verkligen roligt.

Idag är en hemmadag vilket innebär städning, tvätt, mocka till hönsen, rasta och träna hundarna. Inte helt fel.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post48

Tisdagsgänget - bästa gänget ever!

TräningPosted by Susan Danielsson Thu, March 30, 2017 10:10:28
Lite sent men så blir det ibland, den 20 mars var det åter dags för tisdagsgängets träning för Mona Kjernholm i Lotushallen.

Sigge gick i skolan så han kunde inte följa med den här gången, men jag misstänker att han kommer försöka slinka med några fler gånger.

Anders var hemma med en sjuk Linus så jag lämnade Ove hemma och tog bara med mig tjejerna.

Axa fick gå ut först och jag hade tagit med min nyinköpta kon så vi tränade runda och jäklar min lilla låda vad valpen är duktig! Hon är snabb, riktigt snabb och tajt runt konen, dessutom tycker hon att det är jättekul. Kan ju inte bli bättre förutsättningar för ett bra moment. Nu ska jag själv tänka på att stå still när jag skickar henne och även när jag tar emot henne och så variera avståndet. Men bra är det och bättre kommer det bli. Så nöjd med lill-loppan.

Hon fick även träna med den nya plastapporten. Jag lät henne ta apporten och sen backade jag, hon höll och hängde med, jag gav belöningsord och hon släppte. Fina lilla Axa, så arbetsvillig och lär sig så snabbt. Nu fortsätter vi med detta moment med glädje.

Annat som vi tränade på var att Axa inte ska studsa mot min hand vid ingångarna eller när hon tycker att hon borde få en godis. Hon fick lära sig att vara markbunden för att få sin belöning och även detta fattade hon kvickt. Det är så roligt att träna denna lilla krulliga hund. Hon är så lik Fixa men samtidigt så annorlunda. Fixa har lite mer egen vilja och egna åsikter och kan stundtals låta en hel del om det inte passar. Axa är mer positiv till allt jag lägger fram, hon har inte så mycket egna åsikter än utan köper det mesta utan problem, dessutom är hon helt tyst när vi tränar. Däremot kan hon ju låta lite när hon är i buren eller vid sidan av vilket Fixa sällan gör. Så det kompletterar varandra kan man säga - typ någon låter hela tiden.

Axa fick även träna en vända på att ligga still med hakan i backen när jag sitter framför och har en godishög på golvet framför henne. Jobbig övning eftersom hon väldigt gärna vill ha godiset men det blir bättre och bättre.

Fixa fick börja med fria följet som blivit ett va våra favoritmoment vilket jag aldrig kunnat tro det skulle bli med tanke på att det varit ett ångestmoment för mig tidigare. Men himmel vad bra Fixa är, bra position, uppmärksam och arbetsvillig, länge. Om jag går för mesigt drar hon sig ut från mig, inte mycket men tillräckligt för att det ska synas och det är ju inte bra. Men går jag på som vanligt är hon i perfekt position. Tränade även på högersväng i språngmarsch - inga problem. Däremot kommer vi få lägga ner lite tid på stegförflyttningen bakåt, där har vi slarvat.

Konen kom fram och detta moment har ju varit lite svårt för Fixa, hon blir så glad och upphetsad, tänker agility och låter gärna och mycket. Nu har jag fått henne att utföra momentet och samtidigt vara tyst, inte lätt men det går. Hon är också snabb och tajt runt konen och nu har jag utökat avståndet rejält. Eftersom momentet är sist i programmet så ska vi göra kedjor där runda ligger sist så hon orkar hålla sig samman och utföra det så bra som hon kan. Hon tycker det är ett roligt moment vilket underlättar.

Axa fick en vända till och då började vi med stegförflyttningar framför spegeln. Tanken är att hon alltid ska följa mitt vänstra ben i fria följet oavsett vart jag tar vägen. Snabbt fattade hon tanken med övningen och även om rumpan ibland gled ut så var hon kvick på att hoppa i rätt position. Hur härligt som helst och så enkelt om man bara tänker rätt. Fria följet är nog det roligaste momentet nu tycker jag, som kanske kommer ändra mig framöver men just nu är det roligast.

Att stanna kvar har vi Axa och jag inte tränat så mycket på vilket visade sig ganska tydligt när vi skulle testa. Så nu blir det mycket stanna-kvar-träning både i sittande och liggande position.

Fixa ägnade sitt sista pass åt rutan, ett moment som vi har förträngt lite. Varför vet jag inte men kanske för att jag tycker att det är svårt. Men det är nog lite som fria följet när jag väl får till det kommer jag älska det. Nu springer Fixa mot rutan och ställer upp fint, däremot har jag varit lite sen med belöningen, fick backning på det av Mona. Tror bara att vi måste träna mer på rutan så kommer det att sitta, egentligen är det inte svårt utan det är bara träning som saknas.

Avslutade med gruppmoment och här fick Fixa träna på sitt i koppel. Hon ser så härligt frågande ut och undrar om jag kanske blivit något knäppare än vanligt men hon sitter snällt och tyst.

Nu har vi planerat in två tävlingar för Fixa. Den första blir Halmstad den 22 april och en andra den 1 maj i Helsingborg. Planen var att starta en gång i Startklass först som uppvärmning men den planen strök jag när jag fick info om att ifall, ifall man inte fick uppflyttningsresultat så fick man inte flytta upp till lydnadsklass 1. Så för säkerhetsskull så skippar vi Startklassen och kör igång med 1:an på en gång. Hur svårt kan det va liksom?

Jag har lite film från träningen, ska försöka klippa ihop den och lägga ut den under Filmer på hemsidan.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post47

När det blir lite för bra....

TräningPosted by Susan Danielsson Fri, February 24, 2017 11:38:40
I tisdags var det dags för lydnadsträning i Lotushallen för Mona Kjernholm och eftersom det var sportlov så bestämde sig Sigge för att hänga med. Jag var inte riktigt frisk men med lite Ipren orkar man en hel del, åtminstone en stund.

Min plan har länge varit att få Sigge intresserad av att träna Axa och det har gått ganska bra faktiskt. För att få till det där sista så köpte jag en väst till honom med praktiska fickor för godis och hundleksaker. Västen var svart med fina orangea detaljer. Snygg liksom. Sigge är ju en mästare i att matcha så han drog på sig svarta byxor, en orange tröja och en orange mössa. Samtidigt konstaterade han nöjt att hans inneskor var svarta,vita och orangea. Kunde ju inte bli bättre.

Jag varskodde Mona att Sigge skulle ta lite av min träningstid och efter lite mutor gick hon med på det. Hon har någon konstig skräck för barn men eftersom hon och Linus är bästa vänner så tänkte jag att det nog skulle funka med Sigge med. Vi packade in oss och hundarna i bilen och drog till Getinge, solen sken och det var vår i luften, härligt.

Väl på plats presenterade jag Sigge för mina träningskamrater och de är så snälla så de tog emot honom med öppna armar. Första passet tog jag och Fixa eftersom det var fjärren vi skulle träna på och minsann nu börjar vi få ordning på den. Sakta men säkert går det framåt. Låsta framben är inte det lättaste och de svåra skiftena kommer redan i klass 1 så det gäller att få ordning på det från början.

Andra passet la Sigge beslag på, det tränades på ställande under gång, ingångar, fritt följ och runda. Himmel va duktiga de var. Det märktes att vi hade tränat en del tillsammans på hemmaplan. Axa uppförde sig exemplariskt och tyckte att det var jättekul att träna med Sigge.

När det sen var dags för tredje och sista passet var min plan att köra fritt följ med Fixa och ha en massa störningar som paraply och tävlingsledare med min stora solhatt på sig. Jag hade minsann släpat med mig allt som behövdes...

Men så fel jag hade då. Mona hade plötsligt kommit över sin skräck för barn och bestämde att Sigge och Axa skulle träna två på-två av-tryck eftersom det kommer behövas när hon ska ta gungan i agility och då kunde han hänga med på agilitytävlingar dit jag tydligen också skulle få följa med men då i en roll av hundrastare, peppare, hålla ordning på saker, se till att förarna får mat.... Öh det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig kanske. Men jag fick backa och träna Fixa för mig själv med hjälp av mina träningskamrater som viftade med paraplyet och kommenderade iförd solhatt.

Sigge och Axa var fullt upptagna med att träna för Mona....

Ja det blev kanske lite bättre än vad jag tänkt mig. Men visst är det kul att även Sigge tycker att det är roligt att träna hund. Ju fler i familjen som vill träna och tävla hund ju fler hundar kan vi ju ha. En logiskt följd liksom. Sigge konstaterade på vägen hem att han absolut kunde ta ledig från skolan för att träna Axa, för det är ju också en sorts skola!

Vill ni se filmen när Sigge och Axa tränar så ska jag lägga in den på hemsidan under Filmer.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post45

Tisdagsgänget

TräningPosted by Susan Danielsson Thu, January 26, 2017 08:54:11
I tisdags var det dags för årets första lydnadsträning med bästa träningsgänget ever. Vi har träffats i flera år nu, varannan tisdag på ett ungefär i Lotushallen i Getinge.

Igår var vi två man kort så det blev extra mycket träningstid för oss andra. Alla hundarna presterade på topp, verkar som om de riktigt längtat efter träningen lika mycket som vi förare gjort.

Vi började med en träningstävling och Ove var först ut. Han fick ge sig på Startklassen och jag kan inte säga annat än att jag var riktigt, riktigt nöjd med honom. Genom hela programmet var han så engagerad och gick med en glad, viftande svans. Vilken skillnad! Nu har han energi och glädje så det nästan svämmar över. Underbara Ove.

Visst finns det massor av detaljer kvar att jobba med, konstigt vore det annars, men nu kan man jobba, nu vill han jobba, nu tycker han att det är roligt att jobba. Så det är full fart framåt nu med glädje kan man säga.

Att sitta riktigt still måste vi träna på, liksom apporteringen men det jobbar vi på, fria följet ska bli lite stadigare både vad det gäller position och fokus. Men va kul vi har, jättekul.

Ove hann även med sitt i grupp och här har vi en svaghet eftersom han gärna lägger sig ner när han ändå bara ska vänta. Så det blev att belöna ofta både när han satt på plats men även hos mig så han tänkte mer fram och upp än ner i backen. Funkade fint. Läggande under gång, funkar bra även om återgången är lite vinglig när jag ska gå förbi och vända bakom honom för att sen komma upp vid hans sida. Lösningen blev att när jag gick mot honom la jag en extern belöning, en go-bit, framför honom som han kunde fokusera på. Funkade riktigt bra.
Fixa fick också gå starklassen även om hon ska starta 1:an, känns skönt med en mjukstart. Hon skötte sig föredömligt och den enda som klantade sig var jag. Efter första momentet klappade jag om henne och sa att hon var jätteduktig vilket ledde till att hon blev smått galen och skällde. Suck, hur kunde jag glömma bort våra städade transporter och momentrutiner? Skärpte till mig och resten gick riktigt bra. Vi ska träna på ingångar med apporten, de sitter inte som en smäck kan man säga. Men Fixa är ju så härligt lycklig när hon får träna, tror hon skulle kunna hålla på hur länge som helst. Belöningen för henne är att få göra nästa moment och nästa och nästa. Tacksam hund att träna helt enkelt.

Vi jobbade med rutan och runda. När Fixa ska runda en kon blir hon lite galen för hon tycker att det hör till agilityträningen och där kan hon ju låta ganska rejält om man säger så. Fokus blev att hon höll tyst hela tiden och om hon sen inte var så snabb eller tajt runt konen spelade ingen roll för det är inte något egentligt problem för henne. Jag får dessutom tänka på att säga "Runda" väldigt lugnt vilket inte alls är så lätt för mig. Fixa och jag är nog nästan lika galna bägge två och då är lydnad en stor utmaning för oss. Rutan börjar funka bra, här gäller också total tystnad för Fixa och så jobbar vi på farten lite längre fram. Skickade ett par gånger på rutan, sen på konen som hon skulle runda och så rutan igen. Kul tyckte Fixa och bra träning för mig som verkligen fick ha koll på transporterna och momentrutinerna.

Axa den lilla stjärnan som låter som en galning när hon sitter i buren men faktiskt är helt tyst när hon tränar. Tvärtom mot sin mor alltså. Vi tränade på ingångar och att gå några steg framåt, hon ska lära sig ingångar både på vänster och höger sida. Snabba läggande tränade vi också, snabb är hon men försöker fuska lite ibland och inte riktigt trycka ner armbågarna i golvet. Introducerade Runda och himmel vad denna lilla varelse är smart. Det tog inte många gånger förrän hon fattade vad övningen gick ut på, man kan bara bli lycklig av en sån här liten träningsvän.

Jag har ett till fantastiskt träningsgäng och i tisdags så hade Mona med sig min julklapp från Hilde. Så glad jag blev, en sån jättefin påse och så Julebrus och Julekuler. Vi har ju försökt få både Hilde och Perly, som är från Norge, att förstå tjusningen med julmust men se det har ju varit helt lönlöst. De har klassat julmusten som färgat sockervatten och därmed totalt odrickbart. Till helgen ska familjen dela på min julklapp och det ska bli spännande att smaka på Julebrus vilket är helt nytt för oss.

Med detta får vi väl ändå anse att julen 2016 är överspelad.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post43

2016 en sammanfattning av årets händelser

TräningPosted by Susan Danielsson Mon, January 16, 2017 16:25:48
Januari 2016

Träffar "Satsning 2016" en hel helg i Lotushallen. Två ekipage från Norge och så tre från Sverige, en oslagbar mix. Detta är andra året vi träffas och tränar lydnad för Mona Kjernholm. Så otroligt lärorikt och roligt.

Hann med en föreläsning i Halmstads hundarena för Siv Svendsen. Mycket intressant. Lyckades även sno åt mig en plats på en tvådagars kurs för henne i mars. Toppen!

Det fantastiska tisdagsgänget fortsätter även i år att träna tillsammans, det är lydnad för Mona Kjernholm som gäller för hela slanten och vi håller till i Lotushallen.


Februari 2016

Fixa och jag var i Halmstads hundarena och tävlade en lydnadsklass 1. Mona Kjernholm var på plats och håll ordning på oss. Det är ju det där med att värma upp lagom mycket så man inte har en galen hund som skäller eller en som tycker sig ha arbetat klart.
Vår insats var verkligen lysande och jag känner att jag får ta på mig det eftersom jag var så arg pga ett samtal jag fick precis innan vi skulle tävla. Lite svårt att skaka av mig det och fokusera. Väljer att minnas 10:orna vi fick på tandvisningen, inmalningen och hopp över hinder. 126 p och ett tredje pris blev resultatet och vi lärde oss massor på kuppen.

Vi hann även med en tävling dagen efter, denna gång i Höganäs, blå hallen. Vi ökade på vår poängskörd och hamnade på 147 p och fick ett 2:a pris. Idag var hon lite busigare, skällde en hel del vilket domaren påpekade på slutet. Men det går åt rätt håll, vi lär oss ständigt nya saker och dessutom träffar vi varje gång väldigt många trevliga människor.

Tisdagsgänget, mitt bästa träningsgäng, träffades ett par gånger och tränade lydnad på Mona Kjernholm.


Mars 2016

Fixa och jag startade månaden med en lydnadsklass 1 tävling i Lotushallen. Det är ju på hemmaplan, en hall vi trivs i och tillbringar mycket träningstid i. Så jag kände mig ganska lugn och lagom pepp. Fixa var riktigt glad, hon gillar Lotushallen lika mycket som jag, där har vi alltid kul och oftast med goa vänner. Detta var faktiskt första tävlingen där jag kände att: ja vi kan det här! En sån härlig känsla och vi hade riktigt, riktigt kul tillsammans. Det roliga resulterade i 157p och ett 2:a pris. Domaren Jenny Wibäck beklagade, hon tyckte att det var retligt att det fattades 3 p för att vi skulle erövra vårt andra 1:a pris. Men så kände inte Fixa och jag, ånej inga ledsna miner här inte. Vi kände att vi hade gjort en riktigt bra insats och att det från och med nu bara kommer gå bättre och bättre.

Två dagar tillbringade Fixa, Ove och jag i Halmstad hundarena på kurs för Siv Svendsen med ett härligt gäng ny träningsvänner. Jag tränade mest Fixa, enligt min plan, och vi fick lite nya läxor och vi löste faktiskt apporteringen som Fixa inte varit helt glad i tidigare. Ove fick vara med och leka lite med alla roliga leksaker som Siv hade med sig. Han kände sig inte helt trygg i den nya miljön och med alla nya människor och hundar. Men han lekte och det är en stor framgång.

Två pass agility för Jenny Damm har vi hunnit med också. Både Ove och Fixa har fått träna. Viss skillnad på dem, när Fixa tränar skäller hon så öronen krullar sig på mig och när Ove tränar är han helt tyst. Så när vi ska gå igenom något nytt så får Ove börja, det är liksom lättare att tänka när inte någon skäller inuti ens huvud. Oj vad mycket nytt vi har lärt oss. När jag körde Ajax, för många år sedan, var det bakombyten som gällde och armen närmast hunden skulle peka framåt och visa vägen. Så är det inte längre, Jenny skrek många gånger att jag viftade på armen som en galning. Det är inte helt lätt att träna bort gamla vanor men det går, det kommer det att göra.

Tisdagsgänget träffades i Lotushallen, mer lydnadsträning för Mona och både hundarna och jag utvecklas åt rätt håll.

Ögonlyste Fixa och resultatet var u.a.


April 2016

Fixa löper! När det är dags för parning for vi till Åsa och så fick Fixa träffa Borgarmarkens Rocky. Tycke uppstod i Solveigs trädgård och parningen var ett faktum. För säkerhetsskull for vi dit dan efter igen och även andra parningen var fulländad.

Vårens helg med "Satsning 2016"-gänget gick av stapeln och det är alltid så roligt att träffas. Vi tränar lydnad för Mona Kjernholm, pratar, skrattar, äter godis och tränar igen och igen och igen. Dessa helger är guld för mig och mina hundar, vi har lärt oss så oerhört mycket.

Maj 2016

Fixa och jag hade anmält oss till tre lydnadsklass 1 tävlingar för att försöka fixa vårt LP1 innan valpningen.
Första tävlingen var i Helsingborg och vädret var toppen, vi var laddade och vi hade dessutom matchat oss ordentligt. Fixa hade halsband och koppel i orange och jag hade hennes namn på min väst och byxor i samma färg. Domaren Sten Bengtsson sa att vi skulle absolut ha vunnit tävlingen om bästa matchningen om det funnits en sådan. Härligt start. Sen går vi in på banan och bara har så kul tillsammans Fixa och jag. Allt sitter, om inte helt perfekt så gott nog. Vi tar vårt andra 1:a pris och fick 170 p.

Andra tävlingen gick av stapeln i Laholm och jag var så grymt förkyld. Feber, snoret rann och jag hade fått vatten innanför trumhinnorna så jag hörde knappt något. Varmt var det också, solen gassade och svetten lackade utan att man behövde röra sig nämnvärt. Jag bestämde mig ändå för att åka, det var ju inte så långt att köra. Den stackars tävlingsledaren som gjorde sin första tävling hade lite problem att dirigera mig i det fria följet för jag hörde ju inte vad hon sa utan chansade på vad jag skulle göra. Domaren Yvonne Andersson blev i alla fall nöjd med det hon såg och belönade det fria följet med 8,5p. Ställandet gjorde Fixa perfekt, det gör hon oftast, men sen tog hon ett skutt framåt och fick en 6:a på momentet. Domaren berättade att hon blivit biten i baken av en insekt och då är jag ju glad att hon bara tog ett skutt fram och inte drog all världens väg. Sen fick vi en 6:a på hopp över hinder, vet inte riktigt hur Fixa tänkte men hon hade en tydlig plan att springa bredvid så jag fick stoppa henne och så hoppade hon. Detta var poängen jag såg, har ju annat att koncentrera mig på i transporterna än att glo på poängen. Var ändå nöjd med vår insats i hettan och med förkylningen som verkligen tog musten ur mig. Vi fikade och väntade på prisutdelningen utan förhoppning om något 1:a pris. Men jag hade en reservplan, var nämligen anmäld till ytterligare en lydnadsklass 1 dagen efter. Men ibland har man turen på sin sida, vi skrapade ihop 164 p och fick vårt efterlängtade tredje 1:a pris och vips kunde vi njuta av Fixas nya titel LP1.

Tisdagsgänget träffades som vanligt för lydnadsträning för Mona Kjernholm, roligaste dagarna i hela månaden.


Juni 2016

Denna månad har vi tränat på hemmaplan, tagit det lugnt, återhämtat oss och väntat på valparna. På midsommarafton, den 24, föddes 9 stycken alldeles perfekta, små och väldigt svarta Pumivalpar. De kom några dagar för tidigt och var ganska små men Fixa tog så väl hand om dem och såg till att de fick mat och värme allihopa. Vilket fantastiskt gäng! Jag hade ju inte röntgat Fixa så jag hade ingen aning om hur många valpar hon bar på men hon var ju inte så stor, hade inte gått upp så mycket i vikt så jag gissade på tre men skulle bli glad om det blev fem och gärna flera tikar så jag hade några att välja på eftersom vi skulle spara en. Vilken överraskning när valpningen satte igång, det bara rann valpar ur henne!

Många timmar tillbringades vid valplådan där de små beundrades in i minsta detalj. Alla mådde bra och växte på sig ordentligt.

Juli 2016

Valparna tog den mesta av tiden i anspråk denna månad. De växte, lekte, växte lite till, åt och så busade de så mycket de orkade. Fantastiska små varelser som vi förälskade oss i totalt.

Ove fick åka ensam med mig på "Satsning 2016", en hel helg med lydnadsträning för Mona Kjernholm. Denna gången var vi hemma hos Mona i Varberg och Ove och jag bodde över så vi hann med skogspromenader där Ove nästan dog när Monas mellanpudel Inez jagade honom över stock och sten. Inez ville bara leka men Ove, som blivit jagad av valparna där hemma, fick panik och drog en vända. Han kom dock när jag ropade och så fick vi tala honom tillrätta och berätta att han kunde ta det hela med ro. Han skötte sig så bra på lydnadsträningen och nu börjar saker och ting hamna på rätt plats. Framsteg på framsteg kan vi med glädje notera.


Augusti 2016

Alla valparna besiktigade av vet Pia-Hélèn Welander och ingen fick någon anmärkning. Pust, det är alltid en pärs och så skönt när det är över.

19 - Fun Fix Xaxa flyttade till Louise i Bjuv
20 - Fun Fix Dixie flyttade till Linn m familj utanför Borås
21 - Fun Fix Trixie flyttade till Theres m familj, utanför Uppsala
27 - Fun Fix Idefix flyttade till Kicki och Matz m familj i Stockholm
31 - Fun Fix Extra flyttade till Anne-Carin m familj utanför Borås

Årets stora händelse - Skallabackskampen gick av stapeln i slutet av augusti så vi for dit hela familjen med Kungen och hundarna och valparna som inte flyttat än. Det är Fixas uppfödare Anna och Lasse som ordnar en stor valpträff i dagarna tre på Halmstads hundarena dom de äger och driver. Tror det var ca 55 hundar med respektive på plats och så delas vi upp i lag för att genomföra den omtalade Skallabackskampen. Fixas kull, Nordiska Mytologikullen håller ihop i vårt och torrt och tävlar iförda våra lagkläder som går i turkost, så klart.

När tävlingarna var avklarade och segraren skulle belönas så visade sig att vi vunnit!! Nordiska Mytologikullen vann kampen och vilken härlig seger det var, smakade oerhört gott måste jag säga.

Fixa gjorde även en fantastisk insats i racet där hon placerade sig som delad trea. Strålande insats med tanke på att hon är långt ifrån i full kondition.

Hann även med en träff med bästa tisdagsgänget, tillbaka till vardagen och lydnadsträningen. Fixa var oerhört pepp, hon hade verkligen längtat efter att få träna med sina kompisar igen.

September 2016

Familjen drog till Spanien på semester, hyrde ett hus, tog med farmor och så låg vi i poolen och badade i havet. Varmt var det, jättevarmt och skönt, jätteskönt. Åt gott, vilade, njöt, gick på stan och badade. Bästa semestern ever enligt hela familjen.

Valparna som var kvar inkvarterades hos vänner, Fixa och Ove drog på pang i Halmstad och huset fick klara sig själv.

Väl hemma igen bestämde sig två av de resterande valparna sig för att flytta.

17 - Fun Fix Axel flyttade till Melanie i Halmstad
18 - Fun Fix Lexie flyttade till Pia m döttrar i Skegrie.

Kvar var nu bara Fun Fix Faxe som skulle hitta sin nya familj. Men den som väntar på något gott väntar inte för länge. Så sant som det är sagt.


Oktober 2016

Denna månad innehöll mycket lydnadsträning. Tisdagsgänget träffades i Lotushallen som vanligt och så var det årets sista helg med "Satsning 2016". Man kan inget annat än att vara lycklig som har två så bra träningsgäng att frottera sig med.

Två omgångar med agilityträning för Jenny Damm i Lotushallen avverkade vi och det är ju alltid otroligt givande. Jenny har slutat puckla på mina viftande armar nu vilket måste innebära att de inte längre viftar runt utan håller sig mer eller mindre där de ska. Blindbyten jobbar vi hårt med, Jenny vrålar byt och jag väntar och väntar och byter försent. Som tur är känner vi varandra sen många, många år tillbaka så vi är liksom lite vana vid hur vi brukar bära oss åt. Men jag måste säga att jag numera får till riktigt fina blindbyten då och då. För att jag skulle lära mig ordentligt fick jag låna Ogin som är en hejare på agility, tillsammans var vi riktigt bra om vi bortser från den gången jag ramlade över honom och så den andra gången när jag snubblad på mig själv och trillade som en fura. Men för övrigt tycker jag det går framåt.

Faxe fick nog av oss och hittade äntligen sin familj.
17 - Fun Fix Faxe flyttade till Susanne och Linus i Åkersberga.

Och det var tur att han gjorde det för annars hade han blivit kvar, en sån fantastisk liten hund, oj vad han satte sig hårt i mitt hjärta. Men vi skulle ju inte spara någon hane....

November 2016

Agilityträningen för Jenny fortsatte och sakta, sakta går det framåt fast vi springer riktigt fort då och då. Ibland skriker Jenny spring!!! Begriper inte riktigt varför, jag är ju typ snabb som en orkanvind. Ove är jätteduktig och han tycker att det är så kul, Fixa med hon är en stjärna i allt hon tar sig för.

Tisdagsgänget tränar på. Mona kör hårt med oss, detaljer, planer, kriterier, riktning, mål, transporter, moment, kedjor, belöningar..... Pust, kul, riktigt kul är det och det går framåt med stora steg. Ove gillar numera lydnadsträning, han går med viftande svans och jobbar som aldrig för. Den lille bc har nog börjat bli en stor kille även om det har tagit tid.
Axa hänger också med på lydnadsträningarna och hon är lik sin mor, gillar det och jobbar som bara den. Hon är snabb, rolig och väldigt lättlärd.
December 2016

Månaden där allt ska hinnas med, luciafirande med barnens klasser, bowlingavslutning, orkesteravslutning med Sigge, inhandling av julklappar, lite städning av hemmet, julpyntning och en massa nattjobb för min del.

Trots det hårda decemberupplägget hann jag med att träffa Tisdagsgänget i Lotushallen och vi tränade lydnad som vanligt. Vi har så roligt, det är mycket skratt, många roliga kommentarer, förslag till lösningar på olika övningar, godisätande och träning, träning, träning.

Jenny Damm tränade mig i agility och framstegen haglar, ett litet hagel men ändå. Man får vara glad för det lilla. Nu ska vi träna som bara den på hemmaplan så återupptar vi agilityträningen när Jenny kommer hem från Florida i vår. Vissa har det bra.

De fina bilderna har Mona Kjernholm, Solveig Bergkvist och jag tagit.

Nu ser vi fram emot ett härligt 2017 med massor av äventyr med hundarna.

/Susan




  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post42
Next »