Fun Fix

Fun Fix

Malmö Int Utställning 19/3-17

UtställningPosted by Susan Danielsson Mon, March 20, 2017 14:24:22
Det blev visst lite sent på lördagkvällen, hundarna var hemma och vilade, medan hela familjen med massa vänner var och åt mat och bowlade i Båstad. Sen avslutade vi hemma hos grannarna, trevligt som alltid men oj vad sent det blev.

Som tur var hade jag packat det mesta till utställningen så jag kände mig tämligen väl förberedd. När klockan ringde på söndagsmorgonen halv sex kastade jag mig upp ur sängen, blev stående och kunde inte komma ihåg vad jag skulle göra, sov nog fortfarande. Bestämde mig för att stå kvar på plats tills jag vaknat ordentligt och plötsligt mindes att jag skulle iväg på utställning.

Fixade till mig i badrummet, packade det sista, rastade hundarna och så in med allt i bilen och iväg. Åt frukost i bilen, vilket egentligen är helt förbjudet, men alla regler har ju undantag. Resan tog nästan en och en halv timme och det kändes gott att vara framme i god tid. Parkerade, packade ur hundarna och alla saker man behöver ha med sig på en utställning. Det behövs en stor kärra för att få med sig allt och som tur är har jag en sån.

Passerade veterinärbesiktningen utan problem, hittade till ring fyra och installerade mig intill en stor hörnstolpe och fick Stefan som har Puli till granne. Kändes skönt med ett bekant ansikte och vi fick sällskap hela dagen eftersom vi bägge två fick visa våra hundar i stora ringen.

Fun Fix Axel med ägare Melanie var också på plats, idag var det Axel och Axa som fick försvara Fun Fix färger. Axel är så otroligt lik pappa Rocky, så fin på alla sätt och vis.

Axel var först ut i ringen i sällskap av ytterligare en hanvalp Imse Vimse Glenrothes. Bägge killarna visade sig riktigt bra och domaren Svante Frisk placerade Glenrothes som 1:a och Axel som 2:a. Axel fick fin kritik så domaren tyckte att han var en bra liten hund.
Foto: Melanies pappa - Axel blir kollad av Domare: Svante Frisk
Foto: Melanies pappa - Snyggt uppställd, Fun Fix Axel

Nästa på tur var Fun Fix Axa att stiga in i ringen och springa lite vänstervarv. Hon var taggad så det räckte och blev över men ville då och då tillbaka till Fixa som satt i buren och väntade. Det var bara två små tikar med i valpklassen, Axa och Kvikur Lilla My. Axa sprang stundtals riktigt bra och ibland fick jag henne till och med att ställa upp riktigt fint. Nöjd var jag med hennes prestation i ringen och hon belönades med att placeras som 1:a med Hp.

Vinner man valpklassen för tikar får man möta vinnaren bland hanvalparna för att tävla om BIR valp. Axa skötte sig bra, riktigt bra faktiskt och domaren pekar på henne vilket innebar att hon slog hanvalpen!
Foto: Melanie Ejdetjärn (Axels matte)

Så här stolt ser man ut när man blir BIR valp på Malmös int hundutställning. Snygg rosett och vi, jag och Axa, bestämde oss för att stanna kvar så hon kunde få springa i stora ringen. Hon tyckte ju att det var så kul när hon fick det i Göteborg så visst skulle hon få göra det igen nu när hon fick chansen.

Många fina hundar passerade i ringen innan det var Fixas tur, hon var på hugget, skällde, hoppade och var så där härligt galen. Hon får gärna vara det utanför ringen för jag vet att så fort hon kommer in i ringen så skärper hon till sig, hon är ju inte en Show Lady för intet liksom.
Foto: Melanie Ejdetjärn - kolla in tungan, typiskt Fixa. Skallabacken Frigga "Fixa" i Championklassen för tikar. Visserligen var hon ensam i klassen men det är ju ingen garanti för fina resultat. Men domaren tycke om henne så han belönade henne med Excellent och ck. I konkurrensklassen för tikar var de lite fler och hon vann även där så hon blev Bästa tik och fick sitt femte svenska CACIB. Hon har även ett Danskt CACIB så nu får vi väl åka till Norge eller Finland och prova på utställningslyckan.

Som bästa tik får man tävla mot bästa hane om BIR (bäst i rasen), blir man BIR får man springa i stora ringen, alltid roligt. Dagens motståndare var Napos Zajos, ett år yngre än Fixa, med en massa fina titlar. Vi gillar honom skarpt både Fixa och jag, han är snygg, kompakt, rör sig sagolikt och är dessutom trevlig att ha och göra med. Vi fick springa ett varv med hundarna, sen blev det en vända fram och tillbaka innan domaren gav BIR till Napos Zajos "Alf" vilket innebar att Fixa blev BIM. Hon var nöjd, att bli slagen av en snygg hane har hon inget emot.
Foto: Melanie Ejdetjärn - Skallabackens Frigga "Fixa" med sin fina BIM-rosett.

Foto: Melanie Ejdetjärn

Inte så lätt att få två Pumisar på bild som var mer upptagna med att gosa med varandra än att posera för fotografen. De fattade tycke för varandra de där två. Till vänster är Alf och till höger Fixa. BIR och BIM.

Väntan på finalerna blev lång, det tog tid i flera ringar innan de blev klara så hundarna och jag fick roa oss på egen hand i några timmar. Vi var sociala med Stefan, lite hundsnack fördriver tiden på ett trevligt sätt. Jag och bästa Caroline som kom för att heja på Pumisarna passade på att shoppa lite och så hälsade jag på lite gamla vänner och fick även några nya vänner bland annat en ung tjej och kille som ska köpa valp från Skallabacken. Så kul att de kom fram och hälsade och pratade en stund, jag blev riktigt, riktigt glad.

Så småningom blev det dags för valparna i stora ringen men först skulle domaren gå igenom dem en och en vilket alltid tar lång tid. Axa är en stjärna för hon kan verkligen koppla av, sätter sig eller lägger sig och spanar på de andra hundarna. Sen när det var dags att springa in i ringen var hon med på noterna direkt. Hon sprang lika fint som i Göteborg och kanske är det så att hon är som bäst på eftermiddagen. När alla var inne i stora ringen gick domaren runt och tackade de som fick lämna och hör och häpna, Axa fick bli kvar en stund till! Så glada vi blev och så fick vi springa ett solovarv i stora ringen medan speakern konstaterade att hon var en Pumi. Skickligt! Men sen åkte vi ut så någon placering blev det inte och vi hade väl inte heller förväntat oss det men visst man hoppas ju alltid.

Vilken härligt dag! Så kul att Melanie och Axel kom, härligt att Caroline kom och förgyllde dagen och så hade hon med sig ett försenat Babyshowerkit till Fixa, en orange vattenflaska, en sån där fin och så en orange vattenskål. Hon vet verkligen vad Fixa både vill ha och behöver. Pratade bort lång tid med de andra Pumiuppfödarna som var på plats, alltid lika roligt och så får man lära sig nya saker och det är ju aldrig fel. Och så var det ju kul att det gick så bra för Axa och Fixa, att det fick så fin kritik och att de skötte sig så bra. Stolt matte var jag verkligen.

Packade in hundar och grejer i bilen, for hemåt och plockade upp Mika och Emil som varit hos kompisar och lekt. Anders stod vid spisen och serverade oss en tip-top middag som blev en sån fin avslutning på en härlig dag.

/Susan




  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post46

När det blir lite för bra....

TräningPosted by Susan Danielsson Fri, February 24, 2017 11:38:40
I tisdags var det dags för lydnadsträning i Lotushallen för Mona Kjernholm och eftersom det var sportlov så bestämde sig Sigge för att hänga med. Jag var inte riktigt frisk men med lite Ipren orkar man en hel del, åtminstone en stund.

Min plan har länge varit att få Sigge intresserad av att träna Axa och det har gått ganska bra faktiskt. För att få till det där sista så köpte jag en väst till honom med praktiska fickor för godis och hundleksaker. Västen var svart med fina orangea detaljer. Snygg liksom. Sigge är ju en mästare i att matcha så han drog på sig svarta byxor, en orange tröja och en orange mössa. Samtidigt konstaterade han nöjt att hans inneskor var svarta,vita och orangea. Kunde ju inte bli bättre.

Jag varskodde Mona att Sigge skulle ta lite av min träningstid och efter lite mutor gick hon med på det. Hon har någon konstig skräck för barn men eftersom hon och Linus är bästa vänner så tänkte jag att det nog skulle funka med Sigge med. Vi packade in oss och hundarna i bilen och drog till Getinge, solen sken och det var vår i luften, härligt.

Väl på plats presenterade jag Sigge för mina träningskamrater och de är så snälla så de tog emot honom med öppna armar. Första passet tog jag och Fixa eftersom det var fjärren vi skulle träna på och minsann nu börjar vi få ordning på den. Sakta men säkert går det framåt. Låsta framben är inte det lättaste och de svåra skiftena kommer redan i klass 1 så det gäller att få ordning på det från början.

Andra passet la Sigge beslag på, det tränades på ställande under gång, ingångar, fritt följ och runda. Himmel va duktiga de var. Det märktes att vi hade tränat en del tillsammans på hemmaplan. Axa uppförde sig exemplariskt och tyckte att det var jättekul att träna med Sigge.

När det sen var dags för tredje och sista passet var min plan att köra fritt följ med Fixa och ha en massa störningar som paraply och tävlingsledare med min stora solhatt på sig. Jag hade minsann släpat med mig allt som behövdes...

Men så fel jag hade då. Mona hade plötsligt kommit över sin skräck för barn och bestämde att Sigge och Axa skulle träna två på-två av-tryck eftersom det kommer behövas när hon ska ta gungan i agility och då kunde han hänga med på agilitytävlingar dit jag tydligen också skulle få följa med men då i en roll av hundrastare, peppare, hålla ordning på saker, se till att förarna får mat.... Öh det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig kanske. Men jag fick backa och träna Fixa för mig själv med hjälp av mina träningskamrater som viftade med paraplyet och kommenderade iförd solhatt.

Sigge och Axa var fullt upptagna med att träna för Mona....

Ja det blev kanske lite bättre än vad jag tänkt mig. Men visst är det kul att även Sigge tycker att det är roligt att träna hund. Ju fler i familjen som vill träna och tävla hund ju fler hundar kan vi ju ha. En logiskt följd liksom. Sigge konstaterade på vägen hem att han absolut kunde ta ledig från skolan för att träna Axa, för det är ju också en sorts skola!

Vill ni se filmen när Sigge och Axa tränar så ska jag lägga in den på hemsidan under Filmer.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post45

Det man inte vill hända hände ändå

ValparPosted by Susan Danielsson Mon, February 06, 2017 14:18:57
Så sorgliga nyheter som ändå måste berättas.

Fixas nio fantastiska valpar är numera bara åtta.

Den 31 januari 2017 fick Fun Fix Idefix "Roffe" somna in i famnen på sin underbara familj. Där var han trygg och allt gick väldigt lugnt och fint tillväga.

Roffe var inte akut sjuk men det upptäcktes kristaller i hans urin och det undersöktes vidare och då upptäcktes det att hans urinblåsa satt fel i hans lilla kropp. Efter konsultation av fler veterinärer och fler genomförda undersökningar så insåg vi alla att det inte skulle gå att rätta till med hjälp av en enkel operation. Urinblåsan hängde över bäckenkanten och problemet var att Roffe aldrig kunde tömma den ordentligt. Istället gick han och skvätte små pölar här och var. När man inte kan tömma sin urinblåsa bildas det lätt bakterier som senare gå upp och påverkar njurarna om man inte ständigt medicinerar och det är inte hållbart i längden. Denna missbildning är väldigt, väldigt ovanlig så det är inget vi andra valpägare behöver oroa oss för i detta läget.

Så Kicki med familj fick ta det smärtsamma beslutet att låta Roffe få somna in. Sorgligt för hela familjen, sorgligt att Roffe fick ett så kort liv hos sin familj och sorgligt för oss uppfödare som inte vill annat än att det ska gå väl för alla våra valpar och valpköpare.

Sänder massor av varma kramar till Kicki och resten av familjen, jag är så ledsen för er skull, det var ju inte så här det skulle bli.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post44

Tisdagsgänget

TräningPosted by Susan Danielsson Thu, January 26, 2017 08:54:11
I tisdags var det dags för årets första lydnadsträning med bästa träningsgänget ever. Vi har träffats i flera år nu, varannan tisdag på ett ungefär i Lotushallen i Getinge.

Igår var vi två man kort så det blev extra mycket träningstid för oss andra. Alla hundarna presterade på topp, verkar som om de riktigt längtat efter träningen lika mycket som vi förare gjort.

Vi började med en träningstävling och Ove var först ut. Han fick ge sig på Startklassen och jag kan inte säga annat än att jag var riktigt, riktigt nöjd med honom. Genom hela programmet var han så engagerad och gick med en glad, viftande svans. Vilken skillnad! Nu har han energi och glädje så det nästan svämmar över. Underbara Ove.

Visst finns det massor av detaljer kvar att jobba med, konstigt vore det annars, men nu kan man jobba, nu vill han jobba, nu tycker han att det är roligt att jobba. Så det är full fart framåt nu med glädje kan man säga.

Att sitta riktigt still måste vi träna på, liksom apporteringen men det jobbar vi på, fria följet ska bli lite stadigare både vad det gäller position och fokus. Men va kul vi har, jättekul.

Ove hann även med sitt i grupp och här har vi en svaghet eftersom han gärna lägger sig ner när han ändå bara ska vänta. Så det blev att belöna ofta både när han satt på plats men även hos mig så han tänkte mer fram och upp än ner i backen. Funkade fint. Läggande under gång, funkar bra även om återgången är lite vinglig när jag ska gå förbi och vända bakom honom för att sen komma upp vid hans sida. Lösningen blev att när jag gick mot honom la jag en extern belöning, en go-bit, framför honom som han kunde fokusera på. Funkade riktigt bra.
Fixa fick också gå starklassen även om hon ska starta 1:an, känns skönt med en mjukstart. Hon skötte sig föredömligt och den enda som klantade sig var jag. Efter första momentet klappade jag om henne och sa att hon var jätteduktig vilket ledde till att hon blev smått galen och skällde. Suck, hur kunde jag glömma bort våra städade transporter och momentrutiner? Skärpte till mig och resten gick riktigt bra. Vi ska träna på ingångar med apporten, de sitter inte som en smäck kan man säga. Men Fixa är ju så härligt lycklig när hon får träna, tror hon skulle kunna hålla på hur länge som helst. Belöningen för henne är att få göra nästa moment och nästa och nästa. Tacksam hund att träna helt enkelt.

Vi jobbade med rutan och runda. När Fixa ska runda en kon blir hon lite galen för hon tycker att det hör till agilityträningen och där kan hon ju låta ganska rejält om man säger så. Fokus blev att hon höll tyst hela tiden och om hon sen inte var så snabb eller tajt runt konen spelade ingen roll för det är inte något egentligt problem för henne. Jag får dessutom tänka på att säga "Runda" väldigt lugnt vilket inte alls är så lätt för mig. Fixa och jag är nog nästan lika galna bägge två och då är lydnad en stor utmaning för oss. Rutan börjar funka bra, här gäller också total tystnad för Fixa och så jobbar vi på farten lite längre fram. Skickade ett par gånger på rutan, sen på konen som hon skulle runda och så rutan igen. Kul tyckte Fixa och bra träning för mig som verkligen fick ha koll på transporterna och momentrutinerna.

Axa den lilla stjärnan som låter som en galning när hon sitter i buren men faktiskt är helt tyst när hon tränar. Tvärtom mot sin mor alltså. Vi tränade på ingångar och att gå några steg framåt, hon ska lära sig ingångar både på vänster och höger sida. Snabba läggande tränade vi också, snabb är hon men försöker fuska lite ibland och inte riktigt trycka ner armbågarna i golvet. Introducerade Runda och himmel vad denna lilla varelse är smart. Det tog inte många gånger förrän hon fattade vad övningen gick ut på, man kan bara bli lycklig av en sån här liten träningsvän.

Jag har ett till fantastiskt träningsgäng och i tisdags så hade Mona med sig min julklapp från Hilde. Så glad jag blev, en sån jättefin påse och så Julebrus och Julekuler. Vi har ju försökt få både Hilde och Perly, som är från Norge, att förstå tjusningen med julmust men se det har ju varit helt lönlöst. De har klassat julmusten som färgat sockervatten och därmed totalt odrickbart. Till helgen ska familjen dela på min julklapp och det ska bli spännande att smaka på Julebrus vilket är helt nytt för oss.

Med detta får vi väl ändå anse att julen 2016 är överspelad.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post43

2016 en sammanfattning av årets händelser

TräningPosted by Susan Danielsson Mon, January 16, 2017 16:25:48
Januari 2016

Träffar "Satsning 2016" en hel helg i Lotushallen. Två ekipage från Norge och så tre från Sverige, en oslagbar mix. Detta är andra året vi träffas och tränar lydnad för Mona Kjernholm. Så otroligt lärorikt och roligt.

Hann med en föreläsning i Halmstads hundarena för Siv Svendsen. Mycket intressant. Lyckades även sno åt mig en plats på en tvådagars kurs för henne i mars. Toppen!

Det fantastiska tisdagsgänget fortsätter även i år att träna tillsammans, det är lydnad för Mona Kjernholm som gäller för hela slanten och vi håller till i Lotushallen.


Februari 2016

Fixa och jag var i Halmstads hundarena och tävlade en lydnadsklass 1. Mona Kjernholm var på plats och håll ordning på oss. Det är ju det där med att värma upp lagom mycket så man inte har en galen hund som skäller eller en som tycker sig ha arbetat klart.
Vår insats var verkligen lysande och jag känner att jag får ta på mig det eftersom jag var så arg pga ett samtal jag fick precis innan vi skulle tävla. Lite svårt att skaka av mig det och fokusera. Väljer att minnas 10:orna vi fick på tandvisningen, inmalningen och hopp över hinder. 126 p och ett tredje pris blev resultatet och vi lärde oss massor på kuppen.

Vi hann även med en tävling dagen efter, denna gång i Höganäs, blå hallen. Vi ökade på vår poängskörd och hamnade på 147 p och fick ett 2:a pris. Idag var hon lite busigare, skällde en hel del vilket domaren påpekade på slutet. Men det går åt rätt håll, vi lär oss ständigt nya saker och dessutom träffar vi varje gång väldigt många trevliga människor.

Tisdagsgänget, mitt bästa träningsgäng, träffades ett par gånger och tränade lydnad på Mona Kjernholm.


Mars 2016

Fixa och jag startade månaden med en lydnadsklass 1 tävling i Lotushallen. Det är ju på hemmaplan, en hall vi trivs i och tillbringar mycket träningstid i. Så jag kände mig ganska lugn och lagom pepp. Fixa var riktigt glad, hon gillar Lotushallen lika mycket som jag, där har vi alltid kul och oftast med goa vänner. Detta var faktiskt första tävlingen där jag kände att: ja vi kan det här! En sån härlig känsla och vi hade riktigt, riktigt kul tillsammans. Det roliga resulterade i 157p och ett 2:a pris. Domaren Jenny Wibäck beklagade, hon tyckte att det var retligt att det fattades 3 p för att vi skulle erövra vårt andra 1:a pris. Men så kände inte Fixa och jag, ånej inga ledsna miner här inte. Vi kände att vi hade gjort en riktigt bra insats och att det från och med nu bara kommer gå bättre och bättre.

Två dagar tillbringade Fixa, Ove och jag i Halmstad hundarena på kurs för Siv Svendsen med ett härligt gäng ny träningsvänner. Jag tränade mest Fixa, enligt min plan, och vi fick lite nya läxor och vi löste faktiskt apporteringen som Fixa inte varit helt glad i tidigare. Ove fick vara med och leka lite med alla roliga leksaker som Siv hade med sig. Han kände sig inte helt trygg i den nya miljön och med alla nya människor och hundar. Men han lekte och det är en stor framgång.

Två pass agility för Jenny Damm har vi hunnit med också. Både Ove och Fixa har fått träna. Viss skillnad på dem, när Fixa tränar skäller hon så öronen krullar sig på mig och när Ove tränar är han helt tyst. Så när vi ska gå igenom något nytt så får Ove börja, det är liksom lättare att tänka när inte någon skäller inuti ens huvud. Oj vad mycket nytt vi har lärt oss. När jag körde Ajax, för många år sedan, var det bakombyten som gällde och armen närmast hunden skulle peka framåt och visa vägen. Så är det inte längre, Jenny skrek många gånger att jag viftade på armen som en galning. Det är inte helt lätt att träna bort gamla vanor men det går, det kommer det att göra.

Tisdagsgänget träffades i Lotushallen, mer lydnadsträning för Mona och både hundarna och jag utvecklas åt rätt håll.

Ögonlyste Fixa och resultatet var u.a.


April 2016

Fixa löper! När det är dags för parning for vi till Åsa och så fick Fixa träffa Borgarmarkens Rocky. Tycke uppstod i Solveigs trädgård och parningen var ett faktum. För säkerhetsskull for vi dit dan efter igen och även andra parningen var fulländad.

Vårens helg med "Satsning 2016"-gänget gick av stapeln och det är alltid så roligt att träffas. Vi tränar lydnad för Mona Kjernholm, pratar, skrattar, äter godis och tränar igen och igen och igen. Dessa helger är guld för mig och mina hundar, vi har lärt oss så oerhört mycket.

Maj 2016

Fixa och jag hade anmält oss till tre lydnadsklass 1 tävlingar för att försöka fixa vårt LP1 innan valpningen.
Första tävlingen var i Helsingborg och vädret var toppen, vi var laddade och vi hade dessutom matchat oss ordentligt. Fixa hade halsband och koppel i orange och jag hade hennes namn på min väst och byxor i samma färg. Domaren Sten Bengtsson sa att vi skulle absolut ha vunnit tävlingen om bästa matchningen om det funnits en sådan. Härligt start. Sen går vi in på banan och bara har så kul tillsammans Fixa och jag. Allt sitter, om inte helt perfekt så gott nog. Vi tar vårt andra 1:a pris och fick 170 p.

Andra tävlingen gick av stapeln i Laholm och jag var så grymt förkyld. Feber, snoret rann och jag hade fått vatten innanför trumhinnorna så jag hörde knappt något. Varmt var det också, solen gassade och svetten lackade utan att man behövde röra sig nämnvärt. Jag bestämde mig ändå för att åka, det var ju inte så långt att köra. Den stackars tävlingsledaren som gjorde sin första tävling hade lite problem att dirigera mig i det fria följet för jag hörde ju inte vad hon sa utan chansade på vad jag skulle göra. Domaren Yvonne Andersson blev i alla fall nöjd med det hon såg och belönade det fria följet med 8,5p. Ställandet gjorde Fixa perfekt, det gör hon oftast, men sen tog hon ett skutt framåt och fick en 6:a på momentet. Domaren berättade att hon blivit biten i baken av en insekt och då är jag ju glad att hon bara tog ett skutt fram och inte drog all världens väg. Sen fick vi en 6:a på hopp över hinder, vet inte riktigt hur Fixa tänkte men hon hade en tydlig plan att springa bredvid så jag fick stoppa henne och så hoppade hon. Detta var poängen jag såg, har ju annat att koncentrera mig på i transporterna än att glo på poängen. Var ändå nöjd med vår insats i hettan och med förkylningen som verkligen tog musten ur mig. Vi fikade och väntade på prisutdelningen utan förhoppning om något 1:a pris. Men jag hade en reservplan, var nämligen anmäld till ytterligare en lydnadsklass 1 dagen efter. Men ibland har man turen på sin sida, vi skrapade ihop 164 p och fick vårt efterlängtade tredje 1:a pris och vips kunde vi njuta av Fixas nya titel LP1.

Tisdagsgänget träffades som vanligt för lydnadsträning för Mona Kjernholm, roligaste dagarna i hela månaden.


Juni 2016

Denna månad har vi tränat på hemmaplan, tagit det lugnt, återhämtat oss och väntat på valparna. På midsommarafton, den 24, föddes 9 stycken alldeles perfekta, små och väldigt svarta Pumivalpar. De kom några dagar för tidigt och var ganska små men Fixa tog så väl hand om dem och såg till att de fick mat och värme allihopa. Vilket fantastiskt gäng! Jag hade ju inte röntgat Fixa så jag hade ingen aning om hur många valpar hon bar på men hon var ju inte så stor, hade inte gått upp så mycket i vikt så jag gissade på tre men skulle bli glad om det blev fem och gärna flera tikar så jag hade några att välja på eftersom vi skulle spara en. Vilken överraskning när valpningen satte igång, det bara rann valpar ur henne!

Många timmar tillbringades vid valplådan där de små beundrades in i minsta detalj. Alla mådde bra och växte på sig ordentligt.

Juli 2016

Valparna tog den mesta av tiden i anspråk denna månad. De växte, lekte, växte lite till, åt och så busade de så mycket de orkade. Fantastiska små varelser som vi förälskade oss i totalt.

Ove fick åka ensam med mig på "Satsning 2016", en hel helg med lydnadsträning för Mona Kjernholm. Denna gången var vi hemma hos Mona i Varberg och Ove och jag bodde över så vi hann med skogspromenader där Ove nästan dog när Monas mellanpudel Inez jagade honom över stock och sten. Inez ville bara leka men Ove, som blivit jagad av valparna där hemma, fick panik och drog en vända. Han kom dock när jag ropade och så fick vi tala honom tillrätta och berätta att han kunde ta det hela med ro. Han skötte sig så bra på lydnadsträningen och nu börjar saker och ting hamna på rätt plats. Framsteg på framsteg kan vi med glädje notera.


Augusti 2016

Alla valparna besiktigade av vet Pia-Hélèn Welander och ingen fick någon anmärkning. Pust, det är alltid en pärs och så skönt när det är över.

19 - Fun Fix Xaxa flyttade till Louise i Bjuv
20 - Fun Fix Dixie flyttade till Linn m familj utanför Borås
21 - Fun Fix Trixie flyttade till Theres m familj, utanför Uppsala
27 - Fun Fix Idefix flyttade till Kicki och Matz m familj i Stockholm
31 - Fun Fix Extra flyttade till Anne-Carin m familj utanför Borås

Årets stora händelse - Skallabackskampen gick av stapeln i slutet av augusti så vi for dit hela familjen med Kungen och hundarna och valparna som inte flyttat än. Det är Fixas uppfödare Anna och Lasse som ordnar en stor valpträff i dagarna tre på Halmstads hundarena dom de äger och driver. Tror det var ca 55 hundar med respektive på plats och så delas vi upp i lag för att genomföra den omtalade Skallabackskampen. Fixas kull, Nordiska Mytologikullen håller ihop i vårt och torrt och tävlar iförda våra lagkläder som går i turkost, så klart.

När tävlingarna var avklarade och segraren skulle belönas så visade sig att vi vunnit!! Nordiska Mytologikullen vann kampen och vilken härlig seger det var, smakade oerhört gott måste jag säga.

Fixa gjorde även en fantastisk insats i racet där hon placerade sig som delad trea. Strålande insats med tanke på att hon är långt ifrån i full kondition.

Hann även med en träff med bästa tisdagsgänget, tillbaka till vardagen och lydnadsträningen. Fixa var oerhört pepp, hon hade verkligen längtat efter att få träna med sina kompisar igen.

September 2016

Familjen drog till Spanien på semester, hyrde ett hus, tog med farmor och så låg vi i poolen och badade i havet. Varmt var det, jättevarmt och skönt, jätteskönt. Åt gott, vilade, njöt, gick på stan och badade. Bästa semestern ever enligt hela familjen.

Valparna som var kvar inkvarterades hos vänner, Fixa och Ove drog på pang i Halmstad och huset fick klara sig själv.

Väl hemma igen bestämde sig två av de resterande valparna sig för att flytta.

17 - Fun Fix Axel flyttade till Melanie i Halmstad
18 - Fun Fix Lexie flyttade till Pia m döttrar i Skegrie.

Kvar var nu bara Fun Fix Faxe som skulle hitta sin nya familj. Men den som väntar på något gott väntar inte för länge. Så sant som det är sagt.


Oktober 2016

Denna månad innehöll mycket lydnadsträning. Tisdagsgänget träffades i Lotushallen som vanligt och så var det årets sista helg med "Satsning 2016". Man kan inget annat än att vara lycklig som har två så bra träningsgäng att frottera sig med.

Två omgångar med agilityträning för Jenny Damm i Lotushallen avverkade vi och det är ju alltid otroligt givande. Jenny har slutat puckla på mina viftande armar nu vilket måste innebära att de inte längre viftar runt utan håller sig mer eller mindre där de ska. Blindbyten jobbar vi hårt med, Jenny vrålar byt och jag väntar och väntar och byter försent. Som tur är känner vi varandra sen många, många år tillbaka så vi är liksom lite vana vid hur vi brukar bära oss åt. Men jag måste säga att jag numera får till riktigt fina blindbyten då och då. För att jag skulle lära mig ordentligt fick jag låna Ogin som är en hejare på agility, tillsammans var vi riktigt bra om vi bortser från den gången jag ramlade över honom och så den andra gången när jag snubblad på mig själv och trillade som en fura. Men för övrigt tycker jag det går framåt.

Faxe fick nog av oss och hittade äntligen sin familj.
17 - Fun Fix Faxe flyttade till Susanne och Linus i Åkersberga.

Och det var tur att han gjorde det för annars hade han blivit kvar, en sån fantastisk liten hund, oj vad han satte sig hårt i mitt hjärta. Men vi skulle ju inte spara någon hane....

November 2016

Agilityträningen för Jenny fortsatte och sakta, sakta går det framåt fast vi springer riktigt fort då och då. Ibland skriker Jenny spring!!! Begriper inte riktigt varför, jag är ju typ snabb som en orkanvind. Ove är jätteduktig och han tycker att det är så kul, Fixa med hon är en stjärna i allt hon tar sig för.

Tisdagsgänget tränar på. Mona kör hårt med oss, detaljer, planer, kriterier, riktning, mål, transporter, moment, kedjor, belöningar..... Pust, kul, riktigt kul är det och det går framåt med stora steg. Ove gillar numera lydnadsträning, han går med viftande svans och jobbar som aldrig för. Den lille bc har nog börjat bli en stor kille även om det har tagit tid.
Axa hänger också med på lydnadsträningarna och hon är lik sin mor, gillar det och jobbar som bara den. Hon är snabb, rolig och väldigt lättlärd.
December 2016

Månaden där allt ska hinnas med, luciafirande med barnens klasser, bowlingavslutning, orkesteravslutning med Sigge, inhandling av julklappar, lite städning av hemmet, julpyntning och en massa nattjobb för min del.

Trots det hårda decemberupplägget hann jag med att träffa Tisdagsgänget i Lotushallen och vi tränade lydnad som vanligt. Vi har så roligt, det är mycket skratt, många roliga kommentarer, förslag till lösningar på olika övningar, godisätande och träning, träning, träning.

Jenny Damm tränade mig i agility och framstegen haglar, ett litet hagel men ändå. Man får vara glad för det lilla. Nu ska vi träna som bara den på hemmaplan så återupptar vi agilityträningen när Jenny kommer hem från Florida i vår. Vissa har det bra.

De fina bilderna har Mona Kjernholm, Solveig Bergkvist och jag tagit.

Nu ser vi fram emot ett härligt 2017 med massor av äventyr med hundarna.

/Susan




  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post42

My Dog 2 2017

UtställningPosted by Susan Danielsson Sun, January 15, 2017 21:35:30
Jag smög upp tidigt på fredagsmorgonen, fodrade och rastade hundar, duschade och packade ihop det sista, bar ut det till bilen och väckte Mika som inte alls var överdrivet intresserad av att gå upp. Men så småningom när hon dragit sig en stund kom hon upp och sen var det full fart mot frukosten.

Hotellfrukostar är ju så otroligt goda, även om jag äter samma saker som hemma så slipper jag duka fram och diska efteråt. Det är liksom bara att njuta rakt av. Mika tog ut svängarna rejäl med korv, bacon, äggröra och juice. Allt gick ner och mätta och nöjda hämtade vi hundarna, alla grejer vi skulle ha med oss till utställningen, checkade ut och gick ner mot mässan.

Halt och ganska kallt var det, inte speciellt mysigt väder men det är ju svårt att påverka, bara att gilla läget eller åtminstone acceptera det.

Fun Fix Axel med matte Melanie fick ge sig ut ensamma i ringen eftersom det inte var några andra hanvalpar anmälda. De skötte sig med den äran, första utställningen och så duktiga. Man kan inte vara annat än stolt som uppfödare. 1:a plats med Hp.

Sen var det dags för tikarna och jag kunde konstatera att gårdagens övningar hade tagit musten ur Axa, hon visade sig inte alls lika bra som dagen innan.
Trots tröttheten så ställde hon upp fint och tidvis sprang hon på riktigt bra. Men jag är mer än nöjd med henne, vilken liten stjärna hon är. 4:a med Hp blev det idag och det är ju riktigt bra med tanke på att det var sju fina tikar med i valpklassen för tikar.

Idag stod hon bättre på bordet, det var fortfarande läskigt men hon stod upp och låg inte ner som en skadeskjuten kråka. Visst har vi tränat att stå på bordet men det är ändå helt annorlunda på en stor utställning med massor av hundar och folk runt omkring.

Finaste Fun Fix Trixie "Trixa" placerade sig inte idag men det berodde inte på den nya handler, för det var ett inhyrt "proffs". Isabell, kompis till Trixas matte, är nämligen en van utställare när det gäller Springer Spaniel och även om de ställs lite annorlunda så gjorde Isabell ett riktigt bra jobb.

Fun Fix Dixie med matte Linn och Fun Fix Extra "Xena" med matte Anne-Carin i full action. Fina valpar och jätteduktiga handlers. Dixie blev inte placerad idag men "Xena" visade upp hela sin skönhet och vann klassen. 1:a med Hp till "Xena" alltså.

Den stolta uppfödare, typ jag, torkade en tår i ögonvrån, så där så ingen såg och njöt av de finaste valparna man kan tänka sig. Fun Fix Extra "Xena" BIR valp och Fun Fix Axel BIM valp.

Mika satt i sin stol och läste, hon är en bokmal, åt lite godis och målade i sin målarbok. Lättaste resekompisen, totalt okomplicerad med ganska små krav på tillvaron.

Jag hann med att träffa gamla vänner, Britta Trofast som ställde ut sin Parson med stor framgång, det var typ hundra år sen vi sågs sist och jag var inte säker på att jag skulle känna igen henne. Men visst gjorde jag det och så härligt det var att ses igen även om vi bara hann prata en liten stund. Kommer nog fler utställningar som vi kan ses på misstänker jag.

Träffade även Katarina och Micke, föräldrar till ett av våra fodervärdsbarn Kajsa, vi har tre stycken, alla vuxna nu men det är en helt annan historia. Katarina och Micke är vänner sedan långt tillbaka när vi alla hade Jack Russells, en fantastiskt rolig tid. Alltid lika kul att träffas även om det blir kort om tid.

Hann även med att snacka med Emma Wahlén som jobbade i Setterns monter. Vi bor ganska nära varandra och har jobbat ihop och tränat hund tillsammans i många år. Hon passade en av valparna när de andra var sålda, Fun Fix Faxe, och blev så förälskad i honom. Det blev hon redan när hon var och hälsade på valparna, typ kärlek vid första ögonkastet. Men eftersom hon redan hade huset fullt med hundar fick det stanna vid att passa honom medan jag var iväg med Axa och Fixa på träning. Nu släpper Setterna en ny bok - Starka Tillsammans av Jenny Wibäck och i den boken som bara måste läsas av många flera skäl finns det fina bilder på Faxe! Emma är nämligen en otroligt duktig fotograf!

Och så ett snabbt stopp vid Örkelljunga hundgymnasiums monter för att snacka lite med Sara och Eleonor. Vi ses också alldeles för sällan trots att vi bor ganska nära varandra, kanske dags att ändra på det?

Fixa, Skallabackens Frigga, däremot var piggare idag och glömde nästan bort att hon löpte. Sprang på skapligt, ställde upp sig och var tämligen fokuserad på sin uppgift.
Väldigt fokuserad och hungrig eller sjukt godissugen. 1:a i Championklass och 2:a Bästa Tik med CACIB.

När våra hundar var klara på utställningen gick Mika och jag ett varv för att shoppa och titta på alla andra fina hundar. Vi handlade ingenting!

Packade ihop alla grejer, snabba hej då till alla och sen gick vi uppför den långa, långa, långa och jätte hala backen upp till hotellet där Hedvig, vår bil, stod och väntade på oss i garaget. In med hundar och alla grejer i bilen och sen bar det av hemåt med ett stopp i Varberg för en delikat (inte) måltid på den Gyllene Bågen eftersom det var där Mika ville äta.

Det var skönt att komma hem, det är det alltid, krama om alla killarna som vi inte sett på flera dagar. Packade upp och sen slängde vi oss i soffan och bara slöade och pratade om allt roligt vi gjort i Göteborg.

Fotona är tagna av: Melanie, Ida och Solveig.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post41

My Dog 1 2017

UtställningPosted by Susan Danielsson Sun, January 08, 2017 22:30:26
Det började lite stökigt då Caroline, mitt resesällskap, blev sjuk dagen innan avfärd. Med feber i kroppen och snorig näsa åker man ingenstans, så är det med det. Försökte locka med mig några andra vänner men med så kort varsel lyckades jag inte. Men har man fyra barn så är det egentligen inte något större problem, Mika anmälde sig frivilligt och packade snabbt en väska med allt som kan behövas under några dagar i Göteborg.
Resan gick bra, sällskapet var det verkligen inget fel på, men vi kom lite fel när vi kom fram. Inget ovanligt och absolut inget att oroa sig för, vi hamnade inte på något torg utan kom fram till hotellet så småningom. Mika var imponerad av Pariserhjulet på Liseberg så nu har hon bestämt att vi ska åka dit när det blir sommar. Inte mig emot.

Vi bodde på hotell Panorama vilket även Mona och Krister med Häxa och Edda gjorde och Ida och Åsa med Q´smi. När vi installerat oss på hotellrummet kastade sig Mika på sängs och sa: -Det här är som semester fast bara i två dagar!

Kvällen tillbringade vi först i hotellets bar med Mona och Krister innan vi drog vidare till en liten kvarterskrog, Ölstugan. Mika var inte så imponerad av maten och ville inte ha något men sen åt hon upp min torsk, som var urgod, så hon gick därifrån mätt och belåten. Härligt kväll hade vi och det är alltid trevligt att hänga med Mona och Krister även om det inte blir så ofta. Hundarna låg kvar på hotellrummet och det var ju lite spännande för jag var inte helt säker på att Axa skulle hålla truten. Hon kan ju låta ganska rejält när hon sätter den sidan till. Men de hade nog mest legat på sängen och sovit gott, trötta efter resan och alla nya intryck.

Som uppfödare blir man ju bara lycklig när det visar sig att en hel drös av valpägarna anmält till My Dog. Totalt fem valpar av nio stycken deltog. Det var så kul att träffa alla småttingarna med mattar och hussar. Både Solveig, som äger pappan Rocky, och jag var rörande överens om att det var ett gäng stjärnor.


Fun Fix Trixie "Trixa"
Domare på torsdagen var Hans Almgren och han var verkligen den bästa för nervösa små valpar med lika nervösa handlars. Han pratade med valparna, gullade, kände lugnt och fint igenom dem och var så lugn.

Resultatet var det inte heller något fel på känner jag både som valpägare och uppfödare:

Hanar: 1:a med Hp Fun Fix Axel

Tikar: 1:a med Hp Fun Fix Axa
2:a med Hp Fun Fix Trixie "Trixa"
4:a Fun Fix Dixie

BIR valp: Fun Fix Axa och BIM valp Fun Fix Axel.

Så det var ju bara att planera om dagen något för visst ville ju Axa in och springa i den stora finalringen.

Jag ställde även ut Skallabackens Frigga "Fixa" som för dagen löpte och inte var på sitt bästa humör men hon gjorde sitt bästa. Hon fick Excellent, CK och kom 2:a i Championklassen för tikar och sen placerade hon sig som 4:a i Bästa tik.

Mika och jag tackade för oss, kramade om alla valpisarna och drog tillbaka till hotellet. Eftersom det var världens uppförsbacke dit och jag hade vagnen med stålbur, stolar och en massa andra bra och ha saker och dra på så var jag ganska svett när vi äntligen kom fram. Mika skuttade dock på och var hur pigg som helst.

Hundarna installerades på rummet och vi gick och åt pizza. En helt vanlig pizza kan smaka riktigt gott när man är både trött och hungrig. Sen slappade vi på vårt rum och åt godis, en massa godis faktiskt för det får man ju göra när man är på resande fot. Rastning av hundar och sen fick Fixa stanna kvar på hotellet medan vi andra gav oss av till mässan igen.
Det var massor av BIR-valpar så det tog tid för domaren att gå igenom dem innan vi skulle ut i stora ringen. Vi fick vänta i en lång kö och Axa la sig ner och sov som en stock. Jag blev orolig att jag skulle behöva släpa runt henne i ringen. Men när det var dags vaknade hon upp och jösses vad duktig hon var, jag är djupt imponerad. Utan tvekan travade hon på så fint och visade upp sig som värsta primadonnan. Något pris blev det inte jag är så nöjd med hur hon tar sig ann alla nya utmaningar, gillar läget och presterar.

Tillbaka till hotellet, världens uppförsbacke som dessutom var mer eller mindre glashal, väl där bestämde vi oss för att det äntligen var dags för ett dopp i bubbelpoolen. Varmt vatten, jetstrålar och så bar himmel och kall luft ovanför oss. Kan ju inte bli bättre. Mika var lyckligast och rankade badet som nr 1 när hon sammanfattade resan.

Eftersom vi var ganska trötta efter gårdagens sena kväll och dagens hundutställning bestämde vi oss för att äta på rummet. Mysa liksom, ta det lugnt och äta gott.

Vi beställde mat i hotellets restaurang och så åt vi på rummet vilket bekymrade Mika lite eftersom det bara fanns ett skrivbord och det dessutom var belamrat med grejer. Var skulle vi sitta och äta? I sängen så klart sa jag och så tittar vi på tv. Jösses, jag trodde Mika skulle svimma! Äta i sängen! Hade mamman blivit tokig. Inte då så här gör man när man har semester och bor på hotell förklarade jag pedagogiskt och sen fick det bli så.

Mika somnade tidigt, jag packade ihop inför morgondagen och rastade hundarna innan jag somnade.

Fotografer: Melanie, Ida, Solveig och jag.

/Susan



  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post40

Älskade träningskompisar

TräningPosted by Susan Danielsson Wed, December 14, 2016 15:04:40
Vilken härlig träningsperiod vi är i och har varit så ett tag.

Vi har tränat agility för Jenny Damm och jag måste säga att vi går från klarhet till klarhet. Vet inte riktigt om Jenny håller med, hon säger att jag är lite obstinat som inte byter när hon skriker BYT!!!! Nej då jag väntar, väntar och så gör jag ett blindbyte, krockar med hunden och faller som en fura. Borde fatta att jag ska göra som fröken säger.
Men oj va kul vi har. Blindbyten är ju inte riktigt min grej kan man säga. Men det kan bli, det ska bli. När jag körde agility med Ajax så var det bakombyten som gällde för hela slanten. Typ släpp inte hunden med blicken för då kan han få för sig att han måste sticka iväg och jaga något som går att jaga. Med Fixa och Ove är det ju helt annorlunda, de har ju inga andra planer än att fortsätta hoppa. Än så länge är de rätt gröna så för att jag ska kunna träna in vissa moment har jag fått låna Ogin. Fantastiska Ogin som verkligen ställer upp till 100 procent. Plötsligt kan jag känna mig som ett proffs, åtminstone under något ögonblick då och då.

Nu har vi fått massor av övningar av Jenny så det är bara att ge sig ner till ridhuset, bygga och träna. Ser fram emot en massa härliga träningstillfällen under vintern.

Igår var jag i Lotushallen och tränade med bästa tisdagsgänget för Mona Kjernholm. Ove som vrickat en tå och är lite halt fick gå ett pass. Han blir ju knäpp om han inte får träna något. Och som han levererade då! Äntligen! Han gick sitt bästa fria följ någonsin, i rätt position, med en positiv attityd, en glädje, fokus och uthållighet. Nu känns det som om det verkligen går åt rätt håll. Vi har ju jobbat rätt länge på just fria följet för att han ska vara glad och tycka att det är roligt. Snart är det det roligaste han vet tror jag. Duktiga, duktiga Ove. Han fick göra några fjärrskiften ligg-stå-ligg-stå och han har lite bråttom när han ska stå så det blir till att träna mer stadga. Duktig är han i alla fall och gudomligt söt.

Fixa, mitt lilla ljudliga troll, hon är så underbar att jobba med. Vi började med fritt följ för att kolla av om hon behöll fokus i vändningarna och i språngmarschen. Och visst gjorde hon det. En pärla är vad hon är. Så nu kan man gå in och peta i lite detaljer för att få det ännu bättre. I språngmarschen har hon blivit ganska skuttig tidigare och tappat både fokus och position. Men inte idag inte, ånej det satt som en smäck.
Sen var det runda som vi haft lite trubbel med eftersom Fixa nog ser det som en galen agilityövning, som hon älskar, och då låter hon, typ jättehögt och mycket. Vilket inte går för sig på en lydnadsplan. Där ska man uppföra sig samlat och hålla klaffen. Detta måste både Fixa och jag ständigt jobba med för det ligger liksom inte naturligt för någon av oss.
Jag valde att fokusera på att hon skulle vara lugn och tyst, farten och hur tajt hon vände runt pinnen struntade jag i. Så med låg röst kommenderade jag Runda, har bytt från Runt då hon gick igång så infernaliskt på det, och det funkade riktigt, riktigt bra. Hon var tyst, snabb och rundade tajt. Kunde ju inte bli bättre. Ökade avståndet och när vi kom för långt ifrån kom skallet, bara att gå närmare och öka avståndet med små steg framöver. Detta moment kommer hon älska när hon väl begripit att det ingår i lydnaden och inte har något med agility alls att göra.
Avslutade med lite sidoförflyttning och det gick ju väldigt fint till höger och så får vi träna mer till vänster om man säger så. Arbetsvillig är hon i alla fall så det stänker om det. Fick hon skulle hon kunna träna i timmar utan att tröttna.

Axa tränar också med glädje kan man lugnt säga. Hon fick träna på att ställa upp ordentligt så hon kanske, kanske gör det även på utställningen i januari. Lite mer träning på den biten tarvas dock innan hon är helt med på noterna. Vi tränade tasstarget, nostarget, position vid min sida, pallen och lite bakbenskontroll. Snabba läggande hann vi också med. Så sakteliga går träningen framåt, vi har börjat med fjärren där hon ska ha låsta framtassar. Har faktiskt inte satt några kommandon på sitt och ligg än men det känns inte som något problem, det kommer vi göra, snart. Axa är lika glad i träningen som sin mamma, uthållig och än så länge är hon faktiskt ganska tyst när vi tränar.

Det är så härligt när man kan pricka av lite i träningsplaneringen och så gå vidare. Jag njuter och det gör nog hundarna med på sitt sätt. /Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post39
« PreviousNext »