Fun Fix

Fun Fix

Fina framgångar förgyller vardagen

TräningPosted by Susan Danielsson Tue, May 09, 2017 10:09:07
För visst behöver vardagen förgyllas något? Hur kul är det att städa, diska, tvätta och så städa, diska och tvätta igen och igen? På min lista hamnar dessa aktiviteter ganska långt ner, tyvärr.

Det finns ju så mycket roligare saker att göra och uppleva tycker jag. Förutom allt jag gör med min härliga familj och det är ju en hel del så är ju hundarna och allt jag upplever tillsammans med dem så otroligt härligt och ger en massa energi. Så ibland orkar jag faktiskt ta tag i både tvätt och städ här hemma.

I söndags, den 7 maj, var Fun Fix Extra "Xena" och Fun Fix Dixie och sprang vänstervarv på den nationella utställningen i Lidköping. Dixie vann juniorklassen för tikar och Xena kom 2:a i densamma. Bägge fick VG och jättefin kritik. Jag är så stol över dessa små hundtjejer, så fina de är och så härliga individer. Deras ägare är också ena riktiga praktexemplar om man får säga så. Tar så väl hand om sina hundar, tränar och ställer ut. Man kan inte annat än vara lycklig som uppfödare.
Skallabackens Frigga "Fixa" våren -16

Fixa har varit lite skum den sista tiden, lite håglös varvat med galenskap och konstiga utflykter på egen hand under våra träningar. Inte sig själv alls, nästan så jag undrade om hon var sjuk på något vis. Kunde dock inte sätta fingret på problemet, kanske hormoner som lever rövare, någon infektion på gång eller allmän vårtrötthet. Bestämde mig för att avvakta då hennes allmäntillstånd var bra i det stora hela.

I söndags var hon tillbaka! Min glada, pigga, galna, tokiga, snälla, rara, sötaste Fixa. Allt som bekymrat henna var puts väck och jag pustade ut. Som genom ett trollslag hade jag min bästa träningskompis tillbaka, min allra bästa vän alla kategorier. Vi gav oss ut i skogen med Fixa och de hade så skoj, de har de haft hela tiden men när Fixa var lite off så var det inte samma gnista i deras lek även om de lekte.

Fixa och jag har ju tränat fjärr så det stänkt om det på sistone och man kan väl säga att resultatet varit väldigt varierande. Men så i söndags så var det som om allt släppt och trots att Axa for runt som ett skållat troll så kunde Fixa göra 7! absolut rena skiften ligg/sitt med låsta framtassar och med mig 7 meter bort. Hon är ju fantastisk!! Det var så skönt, kände mig så lättad och tänkte att snart, snart så sitter fjärren. Skiftet ligg/sitt är det svåraste att få till när man har låsta framtassar och eftersom det de skiften som är i lydnadsklass 1 så är det ju bara att ta tag i det.

Nu kör vi vidare med träningen inför vår start i Lydnadsklass 1. Konen gör hon perfekt, tajt och snabb med fin ingång. Men vi måste träna att runda olika sorters koner, höjd och färg och även andra saker för att Fixa aldrig ska behöva tveka utan verkligen vara säker på vad jag vill att hon ska göra. Rutan jobbar vi också med, det går framåt, för det mesta har hon bra fart in, hon ställer upp bra, lägger sig på kommando, ligger still tills jag ställt upp bredvid henne och sätter sig när jag säger till. Vi behöver öka avståndet och se till att hon behåller farten in i rutan, vi behöver även träna i olika miljöer och på rutor i alla olika färger.
Skallabackens Frigga "Fixa" våren -16

Det fria följet gillar vi starkt, bra position, energi och engagemang. Vi filar ständigt på momentet, fixar lite detaljer och leker mycket. Läggande under gång, här kan hon bli lite avvaktande i fria följet då hon väntar på sitt kommando men det fixar vi. Inkallningen från liggande funkar jättebra, hon är snabb och kommer in fint. Ställande under gång, samma som läggande under gång, stannar snabbt, står still, bra. Apport, hm, här har vi ju fått en liten fnurra på tråden då jag kastar som en kratta så när jag höjer armen för att kasta hukar Fixa eller backar lite. Men vi tränar på detta, jag på att kasta på egen hand och när Fixa är vid min sida så tränar jag på att bara vifta med armen och belöna så hon blir trygg igen. Själva apporteringen och ingången funkar fint. Hopp över hinder är något av ett favoritmoment men vi behöver träna på det då och då för att det ska sitta, precis som allt annat.

Så snart sitter väl det mesta och då är det dags att ge sig ut på tävlingsbanan igen. Längtar faktiskt, tror att jag har börjat få koll på mina tävlingsnerver så vi kan gå ut på banan och ha roligt tillsammans.

Den 17/9 har jag bokat BPH för vår valpkull och våra vänner. Det blir 11 Pumis som ska beskrivas i Örkelljunga. Arrangörer är Terrierklubben. Ska bli så spännande att få träffa nästan alla våra valpar och se hur de tar sig an alla utmaningar på BPH-banan.

SKK har just nu ett erbjudande om ett bidrag på 300 kr per hund om man bokar ett BPH för minst åtta hundar. Jag sökte och fick bidraget vilket känns toppen, så roligt att kunna erbjuda en plats på ett BPH och så ge 300 kr i rabatt på startavgiften. Ibland har man tur som en tok.

/Susan



  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post50

Finaste framgångarna

UtställningPosted by Susan Danielsson Wed, April 26, 2017 09:27:46
Känslan när det går bra för ens barn eller ens valpar är så härlig, det bubblar i magen, pirrar i kroppen och det är helt omöjligt att inte ta några glädjeskutt och låta skrattet höras lång väg.

På den nationella utställningen i Västerås skördade Therese och Trixa fina framgångar. Första utställningen i juniorklass belönas hon med ett Excellent och ett CK. Blir bästa tik och slutar som BIM.

Motståndaren i kampen om BIR var Lenas fina Inlame´s Brother Moon och den här dagen drog han det längsta stråt och tog hem BIR-titeln. Som om inte det var nog placerade han sig även i gruppfinalen, tredjeplatsen la han beslag på och i min värld är det stort, riktigt stort. Konkurrensen i utställningsringarna är stor i dag, det är massor av fina hundar med proffsiga handlers så jag gratulerar både Lena och Theres till era fina framgångar med era fantastiska hundar.

Här är Trixas fina kritik, läs och njut för det gör jag.

Som uppfödare är det ju alldeles speciellt härligt när en av ens valpar når framgångar oavsett vad det gäller för gren eller aktivitet. Man blir så där extra glad för att valpägarna engagerar sig och jobbar med sin hund och för mig är det lika fint att gå en kurs som att vinna en tävling.

Men just nu njuter vi av X-kullens första utställnings-CERT som Fun Fix Trixie aka Trixa belönades med på utställningen i Västerås.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post49

Framsteg på framsteg är en lycka att njuta av

TräningPosted by Susan Danielsson Wed, April 05, 2017 09:01:43
Tisdagsträning i Lotushallen för Mona Kjernholm. Idag var tre av mina fantastiska träningskompisar sjuka eller hade förhinder så det var bara Eva med Leo och jag som kunde träna. Alltid tråkigt när våra kompisar inte kan komma men oj vad tid Eva och jag fick att träna på, oceaner med tid, så härligt.

Fixa fick börja med kedjor, den första bestod av fritt följ, ställande under gång, inkallning och läggande under gång. Dessa moment känner vi att vi har koll på och det visade kedjan också. Hon är snabb att både lägga och ställa sig och jag kom ihåg alla momentrutiner vilket gör det mycket lättare för Fixa.

Nästa kedja var läggande under gång, apport, fjärr, hopp och ja vad kan man säga mer än att jag MÅSTE, verkligen MÅSTE träna mer på att kasta apporten! Mona önskade att hon filmat medan jag är glad att hon inte gjorde det. Första gången kastar jag apporten rakt upp i taket, blev nog en liten buckla där men lamporna klarade sig. Nästa kast blev så snett så apporten landade under A-hindret som stod intill oss nära väggen. Tredje kastet får jag iväg men då tjuvar Fixa vilket man väl kan förstå, hon var väl rädd att få apporten i huvudet och samtidigt så glad över att jag äntligen fick iväg den. Nästa kast gör jag ett överhandskast och när jag lyfter handen över mitt huvud för att ta i ordentligt så tappar jag apporten bakom ryggen!! Då gav jag upp, Fixa hade redan lämnat mig och gjort helt klart att ska hon vara i närheten av mig när jag har en apport i handen så behöver hon skyddsutrustning. Stackars Mona fick upp blodtrycket rejält och dessutom höll vi bägge på att skratta ihjäl oss men vi överlevde.
Eftersom jag alltid glömmer att ta kort när vi tränar så lägger jag in en annan fin bild på Fixa som ska visa att hon helst söker skydd när jag ska hiva iväg en apport. Men jag kan kasta apporter riktigt bra så det var nog bara fel dag igår liksom.

Vi tog tag i fjärren där jag inte kommit så långt att jag kan gå ifrån henne än, jag behöver fortfarande ha handen nära henne i alla skiften och så kan vi ju inte ha det. Men så är det inte längre, igår kom jag ca 60 cm ifrån henne och kan göra handtecken och hon fattar, gör dessutom jättefina skiften med låsta framtassar. Så nu ska vi träna 10 gånger om dagen, använda godismaskinen bakom henne och lägga olika saker, snöre, koppel, pinne, framför hennes tassar så hon får lite hjälp att hålla sin plats. Det är så skönt när man kravlar sig över stora hinder i träningen och så kan man liksom av glädje skutta vidare och utveckla, förbättra och träna vidare.

Hopp över hinder är inga problem, kör vidare med träningen där. Runda måste vi träna mer på så vi får ut avståndet men nu är hon TYST och tajt vilket gillas.

Rutan har vi inte heller tränat så mycket så den tar vi tag i nu. Jag provade att byta ut "RUTAN" mot "VARSÅGOD" för när jag säger rutan så skriker hon gärna och blir så glad så det liknar ingenting. Att vara tyst är prio ett i alla övningar när man tränar Fixa, låter hon får hon lägga sig ner och sen gäller det att alla momentrutiner sitter för då är hon tyst. I vilket fall som helst så tror jag att rutan kommer bli ett favoritmoment när det väl sitter. Hon stannar perfekt mitt i rutan och jag kan lägga henne från håll, gå till henne, ställa mig i position och be henne sätta sig upp. Så nu ska vi träna på att få henne springa tyst och snabbt till rutan på mitt kommando. Hur svårt kan det va liksom?

Ove fick också ett pass och det är ju så att han är en sån känslig liten varelse och blir så otroligt lätt förtvivlad när han inte riktigt vet vad han ska göra. Så för att inte pressa honom så får han bli min tredje hund som jag tränar för att vi ska ha roligt så får det ta den tid det tar med lydnaden. När det är agility blir han helt annorlunda, mycket säkrare och gladare. Ska bli spännande och se i sommar hur han blir när han ska valla.

Axa, mitt lilltroll som egentligen är Sigges hund men som jag får träna, lyllos mig. Hon är ju bara glad och faktiskt tyst när vi tränar, kan bli lite het men är relativt lätt att lugna sig genom att träna stadga. Jag är jättenoga med att aldrig släppa igenom några ljud, piper hon så ändrar vi övningen för att inte få ljud. Vi tränade fritt följ och nu är hon riktigt följsam framåt, åt höger och bakåt, duktig liten hund. Runda funkar bra, hon gillar den övningen, ska öka avståndet så sakteliga.
Axa fick även träna tasstarget, något vi liksom hoppat över av bara farten. Här är målet att hon ska ta sig till targeten, stampa på den med sina framtassar och bli kvar där. Så jag belönar så fort hon står still på targeten och hon får flera belöningar. Sen säger jag "kom" för att få med mig henne därifrån och hennes känsla ska vara att hon helst inte vill lämna targeten för det är där det utdelas härliga belöningar. Hon har, trots att hon är otroligt stimmig, lätt att hitta stadga. När vi tränade fjärren kunde Mona putta på henne utan att hon släppte fokus på mig. Hon är så otroligt rolig att träna, fattar så snabbt och har verkligen roligt.

Idag är en hemmadag vilket innebär städning, tvätt, mocka till hönsen, rasta och träna hundarna. Inte helt fel.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post48

Tisdagsgänget - bästa gänget ever!

TräningPosted by Susan Danielsson Thu, March 30, 2017 10:10:28
Lite sent men så blir det ibland, den 20 mars var det åter dags för tisdagsgängets träning för Mona Kjernholm i Lotushallen.

Sigge gick i skolan så han kunde inte följa med den här gången, men jag misstänker att han kommer försöka slinka med några fler gånger.

Anders var hemma med en sjuk Linus så jag lämnade Ove hemma och tog bara med mig tjejerna.

Axa fick gå ut först och jag hade tagit med min nyinköpta kon så vi tränade runda och jäklar min lilla låda vad valpen är duktig! Hon är snabb, riktigt snabb och tajt runt konen, dessutom tycker hon att det är jättekul. Kan ju inte bli bättre förutsättningar för ett bra moment. Nu ska jag själv tänka på att stå still när jag skickar henne och även när jag tar emot henne och så variera avståndet. Men bra är det och bättre kommer det bli. Så nöjd med lill-loppan.

Hon fick även träna med den nya plastapporten. Jag lät henne ta apporten och sen backade jag, hon höll och hängde med, jag gav belöningsord och hon släppte. Fina lilla Axa, så arbetsvillig och lär sig så snabbt. Nu fortsätter vi med detta moment med glädje.

Annat som vi tränade på var att Axa inte ska studsa mot min hand vid ingångarna eller när hon tycker att hon borde få en godis. Hon fick lära sig att vara markbunden för att få sin belöning och även detta fattade hon kvickt. Det är så roligt att träna denna lilla krulliga hund. Hon är så lik Fixa men samtidigt så annorlunda. Fixa har lite mer egen vilja och egna åsikter och kan stundtals låta en hel del om det inte passar. Axa är mer positiv till allt jag lägger fram, hon har inte så mycket egna åsikter än utan köper det mesta utan problem, dessutom är hon helt tyst när vi tränar. Däremot kan hon ju låta lite när hon är i buren eller vid sidan av vilket Fixa sällan gör. Så det kompletterar varandra kan man säga - typ någon låter hela tiden.

Axa fick även träna en vända på att ligga still med hakan i backen när jag sitter framför och har en godishög på golvet framför henne. Jobbig övning eftersom hon väldigt gärna vill ha godiset men det blir bättre och bättre.

Fixa fick börja med fria följet som blivit ett va våra favoritmoment vilket jag aldrig kunnat tro det skulle bli med tanke på att det varit ett ångestmoment för mig tidigare. Men himmel vad bra Fixa är, bra position, uppmärksam och arbetsvillig, länge. Om jag går för mesigt drar hon sig ut från mig, inte mycket men tillräckligt för att det ska synas och det är ju inte bra. Men går jag på som vanligt är hon i perfekt position. Tränade även på högersväng i språngmarsch - inga problem. Däremot kommer vi få lägga ner lite tid på stegförflyttningen bakåt, där har vi slarvat.

Konen kom fram och detta moment har ju varit lite svårt för Fixa, hon blir så glad och upphetsad, tänker agility och låter gärna och mycket. Nu har jag fått henne att utföra momentet och samtidigt vara tyst, inte lätt men det går. Hon är också snabb och tajt runt konen och nu har jag utökat avståndet rejält. Eftersom momentet är sist i programmet så ska vi göra kedjor där runda ligger sist så hon orkar hålla sig samman och utföra det så bra som hon kan. Hon tycker det är ett roligt moment vilket underlättar.

Axa fick en vända till och då började vi med stegförflyttningar framför spegeln. Tanken är att hon alltid ska följa mitt vänstra ben i fria följet oavsett vart jag tar vägen. Snabbt fattade hon tanken med övningen och även om rumpan ibland gled ut så var hon kvick på att hoppa i rätt position. Hur härligt som helst och så enkelt om man bara tänker rätt. Fria följet är nog det roligaste momentet nu tycker jag, som kanske kommer ändra mig framöver men just nu är det roligast.

Att stanna kvar har vi Axa och jag inte tränat så mycket på vilket visade sig ganska tydligt när vi skulle testa. Så nu blir det mycket stanna-kvar-träning både i sittande och liggande position.

Fixa ägnade sitt sista pass åt rutan, ett moment som vi har förträngt lite. Varför vet jag inte men kanske för att jag tycker att det är svårt. Men det är nog lite som fria följet när jag väl får till det kommer jag älska det. Nu springer Fixa mot rutan och ställer upp fint, däremot har jag varit lite sen med belöningen, fick backning på det av Mona. Tror bara att vi måste träna mer på rutan så kommer det att sitta, egentligen är det inte svårt utan det är bara träning som saknas.

Avslutade med gruppmoment och här fick Fixa träna på sitt i koppel. Hon ser så härligt frågande ut och undrar om jag kanske blivit något knäppare än vanligt men hon sitter snällt och tyst.

Nu har vi planerat in två tävlingar för Fixa. Den första blir Halmstad den 22 april och en andra den 1 maj i Helsingborg. Planen var att starta en gång i Startklass först som uppvärmning men den planen strök jag när jag fick info om att ifall, ifall man inte fick uppflyttningsresultat så fick man inte flytta upp till lydnadsklass 1. Så för säkerhetsskull så skippar vi Startklassen och kör igång med 1:an på en gång. Hur svårt kan det va liksom?

Jag har lite film från träningen, ska försöka klippa ihop den och lägga ut den under Filmer på hemsidan.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post47

Malmö Int Utställning 19/3-17

UtställningPosted by Susan Danielsson Mon, March 20, 2017 14:24:22
Det blev visst lite sent på lördagkvällen, hundarna var hemma och vilade, medan hela familjen med massa vänner var och åt mat och bowlade i Båstad. Sen avslutade vi hemma hos grannarna, trevligt som alltid men oj vad sent det blev.

Som tur var hade jag packat det mesta till utställningen så jag kände mig tämligen väl förberedd. När klockan ringde på söndagsmorgonen halv sex kastade jag mig upp ur sängen, blev stående och kunde inte komma ihåg vad jag skulle göra, sov nog fortfarande. Bestämde mig för att stå kvar på plats tills jag vaknat ordentligt och plötsligt mindes att jag skulle iväg på utställning.

Fixade till mig i badrummet, packade det sista, rastade hundarna och så in med allt i bilen och iväg. Åt frukost i bilen, vilket egentligen är helt förbjudet, men alla regler har ju undantag. Resan tog nästan en och en halv timme och det kändes gott att vara framme i god tid. Parkerade, packade ur hundarna och alla saker man behöver ha med sig på en utställning. Det behövs en stor kärra för att få med sig allt och som tur är har jag en sån.

Passerade veterinärbesiktningen utan problem, hittade till ring fyra och installerade mig intill en stor hörnstolpe och fick Stefan som har Puli till granne. Kändes skönt med ett bekant ansikte och vi fick sällskap hela dagen eftersom vi bägge två fick visa våra hundar i stora ringen.

Fun Fix Axel med ägare Melanie var också på plats, idag var det Axel och Axa som fick försvara Fun Fix färger. Axel är så otroligt lik pappa Rocky, så fin på alla sätt och vis.

Axel var först ut i ringen i sällskap av ytterligare en hanvalp Imse Vimse Glenrothes. Bägge killarna visade sig riktigt bra och domaren Svante Frisk placerade Glenrothes som 1:a och Axel som 2:a. Axel fick fin kritik så domaren tyckte att han var en bra liten hund.
Foto: Melanies pappa - Axel blir kollad av Domare: Svante Frisk
Foto: Melanies pappa - Snyggt uppställd, Fun Fix Axel

Nästa på tur var Fun Fix Axa att stiga in i ringen och springa lite vänstervarv. Hon var taggad så det räckte och blev över men ville då och då tillbaka till Fixa som satt i buren och väntade. Det var bara två små tikar med i valpklassen, Axa och Kvikur Lilla My. Axa sprang stundtals riktigt bra och ibland fick jag henne till och med att ställa upp riktigt fint. Nöjd var jag med hennes prestation i ringen och hon belönades med att placeras som 1:a med Hp.

Vinner man valpklassen för tikar får man möta vinnaren bland hanvalparna för att tävla om BIR valp. Axa skötte sig bra, riktigt bra faktiskt och domaren pekar på henne vilket innebar att hon slog hanvalpen!
Foto: Melanie Ejdetjärn (Axels matte)

Så här stolt ser man ut när man blir BIR valp på Malmös int hundutställning. Snygg rosett och vi, jag och Axa, bestämde oss för att stanna kvar så hon kunde få springa i stora ringen. Hon tyckte ju att det var så kul när hon fick det i Göteborg så visst skulle hon få göra det igen nu när hon fick chansen.

Många fina hundar passerade i ringen innan det var Fixas tur, hon var på hugget, skällde, hoppade och var så där härligt galen. Hon får gärna vara det utanför ringen för jag vet att så fort hon kommer in i ringen så skärper hon till sig, hon är ju inte en Show Lady för intet liksom.
Foto: Melanie Ejdetjärn - kolla in tungan, typiskt Fixa. Skallabacken Frigga "Fixa" i Championklassen för tikar. Visserligen var hon ensam i klassen men det är ju ingen garanti för fina resultat. Men domaren tycke om henne så han belönade henne med Excellent och ck. I konkurrensklassen för tikar var de lite fler och hon vann även där så hon blev Bästa tik och fick sitt femte svenska CACIB. Hon har även ett Danskt CACIB så nu får vi väl åka till Norge eller Finland och prova på utställningslyckan.

Som bästa tik får man tävla mot bästa hane om BIR (bäst i rasen), blir man BIR får man springa i stora ringen, alltid roligt. Dagens motståndare var Napos Zajos, ett år yngre än Fixa, med en massa fina titlar. Vi gillar honom skarpt både Fixa och jag, han är snygg, kompakt, rör sig sagolikt och är dessutom trevlig att ha och göra med. Vi fick springa ett varv med hundarna, sen blev det en vända fram och tillbaka innan domaren gav BIR till Napos Zajos "Alf" vilket innebar att Fixa blev BIM. Hon var nöjd, att bli slagen av en snygg hane har hon inget emot.
Foto: Melanie Ejdetjärn - Skallabackens Frigga "Fixa" med sin fina BIM-rosett.

Foto: Melanie Ejdetjärn

Inte så lätt att få två Pumisar på bild som var mer upptagna med att gosa med varandra än att posera för fotografen. De fattade tycke för varandra de där två. Till vänster är Alf och till höger Fixa. BIR och BIM.

Väntan på finalerna blev lång, det tog tid i flera ringar innan de blev klara så hundarna och jag fick roa oss på egen hand i några timmar. Vi var sociala med Stefan, lite hundsnack fördriver tiden på ett trevligt sätt. Jag och bästa Caroline som kom för att heja på Pumisarna passade på att shoppa lite och så hälsade jag på lite gamla vänner och fick även några nya vänner bland annat en ung tjej och kille som ska köpa valp från Skallabacken. Så kul att de kom fram och hälsade och pratade en stund, jag blev riktigt, riktigt glad.

Så småningom blev det dags för valparna i stora ringen men först skulle domaren gå igenom dem en och en vilket alltid tar lång tid. Axa är en stjärna för hon kan verkligen koppla av, sätter sig eller lägger sig och spanar på de andra hundarna. Sen när det var dags att springa in i ringen var hon med på noterna direkt. Hon sprang lika fint som i Göteborg och kanske är det så att hon är som bäst på eftermiddagen. När alla var inne i stora ringen gick domaren runt och tackade de som fick lämna och hör och häpna, Axa fick bli kvar en stund till! Så glada vi blev och så fick vi springa ett solovarv i stora ringen medan speakern konstaterade att hon var en Pumi. Skickligt! Men sen åkte vi ut så någon placering blev det inte och vi hade väl inte heller förväntat oss det men visst man hoppas ju alltid.

Vilken härligt dag! Så kul att Melanie och Axel kom, härligt att Caroline kom och förgyllde dagen och så hade hon med sig ett försenat Babyshowerkit till Fixa, en orange vattenflaska, en sån där fin och så en orange vattenskål. Hon vet verkligen vad Fixa både vill ha och behöver. Pratade bort lång tid med de andra Pumiuppfödarna som var på plats, alltid lika roligt och så får man lära sig nya saker och det är ju aldrig fel. Och så var det ju kul att det gick så bra för Axa och Fixa, att det fick så fin kritik och att de skötte sig så bra. Stolt matte var jag verkligen.

Packade in hundar och grejer i bilen, for hemåt och plockade upp Mika och Emil som varit hos kompisar och lekt. Anders stod vid spisen och serverade oss en tip-top middag som blev en sån fin avslutning på en härlig dag.

/Susan




  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post46

När det blir lite för bra....

TräningPosted by Susan Danielsson Fri, February 24, 2017 11:38:40
I tisdags var det dags för lydnadsträning i Lotushallen för Mona Kjernholm och eftersom det var sportlov så bestämde sig Sigge för att hänga med. Jag var inte riktigt frisk men med lite Ipren orkar man en hel del, åtminstone en stund.

Min plan har länge varit att få Sigge intresserad av att träna Axa och det har gått ganska bra faktiskt. För att få till det där sista så köpte jag en väst till honom med praktiska fickor för godis och hundleksaker. Västen var svart med fina orangea detaljer. Snygg liksom. Sigge är ju en mästare i att matcha så han drog på sig svarta byxor, en orange tröja och en orange mössa. Samtidigt konstaterade han nöjt att hans inneskor var svarta,vita och orangea. Kunde ju inte bli bättre.

Jag varskodde Mona att Sigge skulle ta lite av min träningstid och efter lite mutor gick hon med på det. Hon har någon konstig skräck för barn men eftersom hon och Linus är bästa vänner så tänkte jag att det nog skulle funka med Sigge med. Vi packade in oss och hundarna i bilen och drog till Getinge, solen sken och det var vår i luften, härligt.

Väl på plats presenterade jag Sigge för mina träningskamrater och de är så snälla så de tog emot honom med öppna armar. Första passet tog jag och Fixa eftersom det var fjärren vi skulle träna på och minsann nu börjar vi få ordning på den. Sakta men säkert går det framåt. Låsta framben är inte det lättaste och de svåra skiftena kommer redan i klass 1 så det gäller att få ordning på det från början.

Andra passet la Sigge beslag på, det tränades på ställande under gång, ingångar, fritt följ och runda. Himmel va duktiga de var. Det märktes att vi hade tränat en del tillsammans på hemmaplan. Axa uppförde sig exemplariskt och tyckte att det var jättekul att träna med Sigge.

När det sen var dags för tredje och sista passet var min plan att köra fritt följ med Fixa och ha en massa störningar som paraply och tävlingsledare med min stora solhatt på sig. Jag hade minsann släpat med mig allt som behövdes...

Men så fel jag hade då. Mona hade plötsligt kommit över sin skräck för barn och bestämde att Sigge och Axa skulle träna två på-två av-tryck eftersom det kommer behövas när hon ska ta gungan i agility och då kunde han hänga med på agilitytävlingar dit jag tydligen också skulle få följa med men då i en roll av hundrastare, peppare, hålla ordning på saker, se till att förarna får mat.... Öh det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig kanske. Men jag fick backa och träna Fixa för mig själv med hjälp av mina träningskamrater som viftade med paraplyet och kommenderade iförd solhatt.

Sigge och Axa var fullt upptagna med att träna för Mona....

Ja det blev kanske lite bättre än vad jag tänkt mig. Men visst är det kul att även Sigge tycker att det är roligt att träna hund. Ju fler i familjen som vill träna och tävla hund ju fler hundar kan vi ju ha. En logiskt följd liksom. Sigge konstaterade på vägen hem att han absolut kunde ta ledig från skolan för att träna Axa, för det är ju också en sorts skola!

Vill ni se filmen när Sigge och Axa tränar så ska jag lägga in den på hemsidan under Filmer.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post45

Det man inte vill hända hände ändå

ValparPosted by Susan Danielsson Mon, February 06, 2017 14:18:57
Så sorgliga nyheter som ändå måste berättas.

Fixas nio fantastiska valpar är numera bara åtta.

Den 31 januari 2017 fick Fun Fix Idefix "Roffe" somna in i famnen på sin underbara familj. Där var han trygg och allt gick väldigt lugnt och fint tillväga.

Roffe var inte akut sjuk men det upptäcktes kristaller i hans urin och det undersöktes vidare och då upptäcktes det att hans urinblåsa satt fel i hans lilla kropp. Efter konsultation av fler veterinärer och fler genomförda undersökningar så insåg vi alla att det inte skulle gå att rätta till med hjälp av en enkel operation. Urinblåsan hängde över bäckenkanten och problemet var att Roffe aldrig kunde tömma den ordentligt. Istället gick han och skvätte små pölar här och var. När man inte kan tömma sin urinblåsa bildas det lätt bakterier som senare gå upp och påverkar njurarna om man inte ständigt medicinerar och det är inte hållbart i längden. Denna missbildning är väldigt, väldigt ovanlig så det är inget vi andra valpägare behöver oroa oss för i detta läget.

Så Kicki med familj fick ta det smärtsamma beslutet att låta Roffe få somna in. Sorgligt för hela familjen, sorgligt att Roffe fick ett så kort liv hos sin familj och sorgligt för oss uppfödare som inte vill annat än att det ska gå väl för alla våra valpar och valpköpare.

Sänder massor av varma kramar till Kicki och resten av familjen, jag är så ledsen för er skull, det var ju inte så här det skulle bli.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post44

Tisdagsgänget

TräningPosted by Susan Danielsson Thu, January 26, 2017 08:54:11
I tisdags var det dags för årets första lydnadsträning med bästa träningsgänget ever. Vi har träffats i flera år nu, varannan tisdag på ett ungefär i Lotushallen i Getinge.

Igår var vi två man kort så det blev extra mycket träningstid för oss andra. Alla hundarna presterade på topp, verkar som om de riktigt längtat efter träningen lika mycket som vi förare gjort.

Vi började med en träningstävling och Ove var först ut. Han fick ge sig på Startklassen och jag kan inte säga annat än att jag var riktigt, riktigt nöjd med honom. Genom hela programmet var han så engagerad och gick med en glad, viftande svans. Vilken skillnad! Nu har han energi och glädje så det nästan svämmar över. Underbara Ove.

Visst finns det massor av detaljer kvar att jobba med, konstigt vore det annars, men nu kan man jobba, nu vill han jobba, nu tycker han att det är roligt att jobba. Så det är full fart framåt nu med glädje kan man säga.

Att sitta riktigt still måste vi träna på, liksom apporteringen men det jobbar vi på, fria följet ska bli lite stadigare både vad det gäller position och fokus. Men va kul vi har, jättekul.

Ove hann även med sitt i grupp och här har vi en svaghet eftersom han gärna lägger sig ner när han ändå bara ska vänta. Så det blev att belöna ofta både när han satt på plats men även hos mig så han tänkte mer fram och upp än ner i backen. Funkade fint. Läggande under gång, funkar bra även om återgången är lite vinglig när jag ska gå förbi och vända bakom honom för att sen komma upp vid hans sida. Lösningen blev att när jag gick mot honom la jag en extern belöning, en go-bit, framför honom som han kunde fokusera på. Funkade riktigt bra.
Fixa fick också gå starklassen även om hon ska starta 1:an, känns skönt med en mjukstart. Hon skötte sig föredömligt och den enda som klantade sig var jag. Efter första momentet klappade jag om henne och sa att hon var jätteduktig vilket ledde till att hon blev smått galen och skällde. Suck, hur kunde jag glömma bort våra städade transporter och momentrutiner? Skärpte till mig och resten gick riktigt bra. Vi ska träna på ingångar med apporten, de sitter inte som en smäck kan man säga. Men Fixa är ju så härligt lycklig när hon får träna, tror hon skulle kunna hålla på hur länge som helst. Belöningen för henne är att få göra nästa moment och nästa och nästa. Tacksam hund att träna helt enkelt.

Vi jobbade med rutan och runda. När Fixa ska runda en kon blir hon lite galen för hon tycker att det hör till agilityträningen och där kan hon ju låta ganska rejält om man säger så. Fokus blev att hon höll tyst hela tiden och om hon sen inte var så snabb eller tajt runt konen spelade ingen roll för det är inte något egentligt problem för henne. Jag får dessutom tänka på att säga "Runda" väldigt lugnt vilket inte alls är så lätt för mig. Fixa och jag är nog nästan lika galna bägge två och då är lydnad en stor utmaning för oss. Rutan börjar funka bra, här gäller också total tystnad för Fixa och så jobbar vi på farten lite längre fram. Skickade ett par gånger på rutan, sen på konen som hon skulle runda och så rutan igen. Kul tyckte Fixa och bra träning för mig som verkligen fick ha koll på transporterna och momentrutinerna.

Axa den lilla stjärnan som låter som en galning när hon sitter i buren men faktiskt är helt tyst när hon tränar. Tvärtom mot sin mor alltså. Vi tränade på ingångar och att gå några steg framåt, hon ska lära sig ingångar både på vänster och höger sida. Snabba läggande tränade vi också, snabb är hon men försöker fuska lite ibland och inte riktigt trycka ner armbågarna i golvet. Introducerade Runda och himmel vad denna lilla varelse är smart. Det tog inte många gånger förrän hon fattade vad övningen gick ut på, man kan bara bli lycklig av en sån här liten träningsvän.

Jag har ett till fantastiskt träningsgäng och i tisdags så hade Mona med sig min julklapp från Hilde. Så glad jag blev, en sån jättefin påse och så Julebrus och Julekuler. Vi har ju försökt få både Hilde och Perly, som är från Norge, att förstå tjusningen med julmust men se det har ju varit helt lönlöst. De har klassat julmusten som färgat sockervatten och därmed totalt odrickbart. Till helgen ska familjen dela på min julklapp och det ska bli spännande att smaka på Julebrus vilket är helt nytt för oss.

Med detta får vi väl ändå anse att julen 2016 är överspelad.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post43
« PreviousNext »