Fun Fix

Fun Fix

Lydnadsträning

TräningPosted by Susan Danielsson Wed, October 19, 2016 08:59:10
Alltså är det något jag gillar så är det att träna hund, nästan oavsett vad man tränar men visst är det skoj med lydnad. Att få pilla i detaljer, känna hur en knut lossnar och man kommer framåt, känslan att vara ett med sin hund, ha roligt och prestera. Svårt är det, ibland jättesvårt och ibland enkelt. Det kan ju till och med vara så att det som är svårt blir enkelt när man hittat de rätta knapparna.

Igår var jag i Halmstads hundarena med hela flocken, Fixa, Ove och Axa. I vanliga fall tränar mitt härliga tisdagsgäng i Lotushallen men idag var vi på hemmaplan för Fixa som är född på Skallabacken och som ser arenan som sitt andra hem.

Axa fick sitta i buren, vilket hon gjorde utan att skrika och gapa. Hon låg och sov, satt och tittade, tuggade på ett ben och lät lite då och då. När jag skulle träna Fixa fick Axa hoppa upp i knät på en kompis för att kunna koppla av. Hon är ju inte så gammal så man får sätta rimliga krav på henne.

Fixa och jag tränade på fria följet, något som jag ogillat tidigare och som jag bara älskar nu. Vi har liksom jobbat ihop oss ordentligt och nu har vi en uthållighet att vara stolt över, snygg position och skapliga svängar. Mona, som vi tränar för, envisades att gå tätt bakom oss hela tiden och Fixa brydde sig inte ett dugg medan jag tyckte att det var jätteläskigt! Så läskigt så jag gjorde vänster om halt varje gång Mona sa höger om halt. Inser att jag har en hel del att träna på. Kul är det dock ändå.

Sen var det då fjärren och där har vi jobbat med låsta framtassar men om vi nu ska starta tvåan i år så är det lättare och går snabbare att lära in fjärren med låsta baktassar så vi har bytt. Sen får vi se hur det blir i framtiden, för Fixa spelar det ingen roll, hon har lika lätt för bägge delarna. I detta momentet insåg jag att min hjärna nog är helt spolierad av min förkylning, fylld med snor liksom för Mona förklarade en massa och jag bara tittade på henne och tog inte in någonting alls. Kände mig som Willy Wonka i Kalle och Chokladfabriken när han säger till ett av barnen: -Sluta mumla, jag hör inte vad du säger!
När Mona pratat klart och ville han något tecken från mig att jag begripit så sa jag: -Jag fattade verkligen ingenting! Sen bröt vi ihop i ett gapskratt. Så kan det bli ibland men ett gott skratt har ju ingen dött av.

Axa fick en läxa till sista helgen i oktober då jag, tillsammans med mitt underbara svensk-norska träningsgäng har en hel helg bokad i Lotushallen med Mona. Hon, eller jag då, ska göra upp en plan för hennes lydnadsträning, bryta ner allt i små delar och få in i ett excelblad. Nu har jag åtminstone börjat med den planen i huvudet, ska göra mitt bästa för att få ner den på papper i god tid innan träningshelgen.

Ove, min älskade lilla tokunge, var vild av glädje när det var hans tur att få träna. Det är så härligt att se honom i det tillståndet, liksom galen av glädje för att få vara med och träna lydnad. Han är för skön. Det är till och med så att jag just nu släpper igenom lite tokigheter, snurrar, glädjeskall och allmänt bus för att han ska fortsätta tycka detta är kul. Han fick träna på fritt följ och det visade sig att han är ganska beroende av att jag tittar på honom så det blev till att träna på min position. Fick hjälpa honom lite i början men han hajar fort, han är en smart kille den där Ove. För att få in vändningarna använde vi oss av en tasstarget, min plan är hemma att använda mig av pallar för att få honom att hålla sin position. Kul är det att jobba med Ove nu, det går framåt hela tiden.

Vi körde inkallning och nu sitter han helt stilla, inget trampande eller vridande på kroppen, kommer till mig i full fart och gör snygga ingångar. Duktig pojke! Vi hann även med att han satt stilla medan jag gick runt honom och det klarade han bra när han lugnat ner sig lite.

Sen fick Axa leka lite, hämta leksak och kampa. Hon gillar att träna, bryr sig inte mycket om att det var en helt ny miljö utan tog i med liv och lust.

När vi körde platsläggning så var det Fixa som fick träna och då passar Lasse, Fixas uppfödare, på att passera. Han visslar till lite och Fixa reagerar men ligger helt stilla. Hon gillar ju Lasse så det var en rejäl störning. Sen undrar Lasse om han ska använda sig av valpvisslingen men det avböjde jag för då tror jag Fixa hade rest sig. Den visslingen är så djupt rotad i henne och svår att motstå. När vi var klara fick hon hälsa på Lasse, en av henne favoriter.

Hann även med att träffa Anna och så fick jag en guidad tur på hundsimmet där det byggs om för fullt. Kommer bli toppen när det blir klart, det är jag helt säker på.

Nöjd med dagens träning drog jag till de många affärerna vid Eurostop i Halmstad för att inhandla presenter till dagens födelsedagsbarn Emil. Man kan ju inte alltid hinna med allt i god tid, ibland måste vissa saker utföras i sista minuten för att bli riktigt. bra.

/Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post36