Fun Fix

Fun Fix

Älskade träningskompisar

TräningPosted by Susan Danielsson Wed, December 14, 2016 15:04:40
Vilken härlig träningsperiod vi är i och har varit så ett tag.

Vi har tränat agility för Jenny Damm och jag måste säga att vi går från klarhet till klarhet. Vet inte riktigt om Jenny håller med, hon säger att jag är lite obstinat som inte byter när hon skriker BYT!!!! Nej då jag väntar, väntar och så gör jag ett blindbyte, krockar med hunden och faller som en fura. Borde fatta att jag ska göra som fröken säger.
Men oj va kul vi har. Blindbyten är ju inte riktigt min grej kan man säga. Men det kan bli, det ska bli. När jag körde agility med Ajax så var det bakombyten som gällde för hela slanten. Typ släpp inte hunden med blicken för då kan han få för sig att han måste sticka iväg och jaga något som går att jaga. Med Fixa och Ove är det ju helt annorlunda, de har ju inga andra planer än att fortsätta hoppa. Än så länge är de rätt gröna så för att jag ska kunna träna in vissa moment har jag fått låna Ogin. Fantastiska Ogin som verkligen ställer upp till 100 procent. Plötsligt kan jag känna mig som ett proffs, åtminstone under något ögonblick då och då.

Nu har vi fått massor av övningar av Jenny så det är bara att ge sig ner till ridhuset, bygga och träna. Ser fram emot en massa härliga träningstillfällen under vintern.

Igår var jag i Lotushallen och tränade med bästa tisdagsgänget för Mona Kjernholm. Ove som vrickat en tå och är lite halt fick gå ett pass. Han blir ju knäpp om han inte får träna något. Och som han levererade då! Äntligen! Han gick sitt bästa fria följ någonsin, i rätt position, med en positiv attityd, en glädje, fokus och uthållighet. Nu känns det som om det verkligen går åt rätt håll. Vi har ju jobbat rätt länge på just fria följet för att han ska vara glad och tycka att det är roligt. Snart är det det roligaste han vet tror jag. Duktiga, duktiga Ove. Han fick göra några fjärrskiften ligg-stå-ligg-stå och han har lite bråttom när han ska stå så det blir till att träna mer stadga. Duktig är han i alla fall och gudomligt söt.

Fixa, mitt lilla ljudliga troll, hon är så underbar att jobba med. Vi började med fritt följ för att kolla av om hon behöll fokus i vändningarna och i språngmarschen. Och visst gjorde hon det. En pärla är vad hon är. Så nu kan man gå in och peta i lite detaljer för att få det ännu bättre. I språngmarschen har hon blivit ganska skuttig tidigare och tappat både fokus och position. Men inte idag inte, ånej det satt som en smäck.
Sen var det runda som vi haft lite trubbel med eftersom Fixa nog ser det som en galen agilityövning, som hon älskar, och då låter hon, typ jättehögt och mycket. Vilket inte går för sig på en lydnadsplan. Där ska man uppföra sig samlat och hålla klaffen. Detta måste både Fixa och jag ständigt jobba med för det ligger liksom inte naturligt för någon av oss.
Jag valde att fokusera på att hon skulle vara lugn och tyst, farten och hur tajt hon vände runt pinnen struntade jag i. Så med låg röst kommenderade jag Runda, har bytt från Runt då hon gick igång så infernaliskt på det, och det funkade riktigt, riktigt bra. Hon var tyst, snabb och rundade tajt. Kunde ju inte bli bättre. Ökade avståndet och när vi kom för långt ifrån kom skallet, bara att gå närmare och öka avståndet med små steg framöver. Detta moment kommer hon älska när hon väl begripit att det ingår i lydnaden och inte har något med agility alls att göra.
Avslutade med lite sidoförflyttning och det gick ju väldigt fint till höger och så får vi träna mer till vänster om man säger så. Arbetsvillig är hon i alla fall så det stänker om det. Fick hon skulle hon kunna träna i timmar utan att tröttna.

Axa tränar också med glädje kan man lugnt säga. Hon fick träna på att ställa upp ordentligt så hon kanske, kanske gör det även på utställningen i januari. Lite mer träning på den biten tarvas dock innan hon är helt med på noterna. Vi tränade tasstarget, nostarget, position vid min sida, pallen och lite bakbenskontroll. Snabba läggande hann vi också med. Så sakteliga går träningen framåt, vi har börjat med fjärren där hon ska ha låsta framtassar. Har faktiskt inte satt några kommandon på sitt och ligg än men det känns inte som något problem, det kommer vi göra, snart. Axa är lika glad i träningen som sin mamma, uthållig och än så länge är hon faktiskt ganska tyst när vi tränar.

Det är så härligt när man kan pricka av lite i träningsplaneringen och så gå vidare. Jag njuter och det gör nog hundarna med på sitt sätt. /Susan

  • Comments(0)//blogg.funfix.se/#post39