Fun Fix

Fun Fix

Framsteg på framsteg är en lycka att njuta av

TräningPosted by Susan Danielsson Wed, April 05, 2017 09:01:43
Tisdagsträning i Lotushallen för Mona Kjernholm. Idag var tre av mina fantastiska träningskompisar sjuka eller hade förhinder så det var bara Eva med Leo och jag som kunde träna. Alltid tråkigt när våra kompisar inte kan komma men oj vad tid Eva och jag fick att träna på, oceaner med tid, så härligt.

Fixa fick börja med kedjor, den första bestod av fritt följ, ställande under gång, inkallning och läggande under gång. Dessa moment känner vi att vi har koll på och det visade kedjan också. Hon är snabb att både lägga och ställa sig och jag kom ihåg alla momentrutiner vilket gör det mycket lättare för Fixa.

Nästa kedja var läggande under gång, apport, fjärr, hopp och ja vad kan man säga mer än att jag MÅSTE, verkligen MÅSTE träna mer på att kasta apporten! Mona önskade att hon filmat medan jag är glad att hon inte gjorde det. Första gången kastar jag apporten rakt upp i taket, blev nog en liten buckla där men lamporna klarade sig. Nästa kast blev så snett så apporten landade under A-hindret som stod intill oss nära väggen. Tredje kastet får jag iväg men då tjuvar Fixa vilket man väl kan förstå, hon var väl rädd att få apporten i huvudet och samtidigt så glad över att jag äntligen fick iväg den. Nästa kast gör jag ett överhandskast och när jag lyfter handen över mitt huvud för att ta i ordentligt så tappar jag apporten bakom ryggen!! Då gav jag upp, Fixa hade redan lämnat mig och gjort helt klart att ska hon vara i närheten av mig när jag har en apport i handen så behöver hon skyddsutrustning. Stackars Mona fick upp blodtrycket rejält och dessutom höll vi bägge på att skratta ihjäl oss men vi överlevde.
Eftersom jag alltid glömmer att ta kort när vi tränar så lägger jag in en annan fin bild på Fixa som ska visa att hon helst söker skydd när jag ska hiva iväg en apport. Men jag kan kasta apporter riktigt bra så det var nog bara fel dag igår liksom.

Vi tog tag i fjärren där jag inte kommit så långt att jag kan gå ifrån henne än, jag behöver fortfarande ha handen nära henne i alla skiften och så kan vi ju inte ha det. Men så är det inte längre, igår kom jag ca 60 cm ifrån henne och kan göra handtecken och hon fattar, gör dessutom jättefina skiften med låsta framtassar. Så nu ska vi träna 10 gånger om dagen, använda godismaskinen bakom henne och lägga olika saker, snöre, koppel, pinne, framför hennes tassar så hon får lite hjälp att hålla sin plats. Det är så skönt när man kravlar sig över stora hinder i träningen och så kan man liksom av glädje skutta vidare och utveckla, förbättra och träna vidare.

Hopp över hinder är inga problem, kör vidare med träningen där. Runda måste vi träna mer på så vi får ut avståndet men nu är hon TYST och tajt vilket gillas.

Rutan har vi inte heller tränat så mycket så den tar vi tag i nu. Jag provade att byta ut "RUTAN" mot "VARSÅGOD" för när jag säger rutan så skriker hon gärna och blir så glad så det liknar ingenting. Att vara tyst är prio ett i alla övningar när man tränar Fixa, låter hon får hon lägga sig ner och sen gäller det att alla momentrutiner sitter för då är hon tyst. I vilket fall som helst så tror jag att rutan kommer bli ett favoritmoment när det väl sitter. Hon stannar perfekt mitt i rutan och jag kan lägga henne från håll, gå till henne, ställa mig i position och be henne sätta sig upp. Så nu ska vi träna på att få henne springa tyst och snabbt till rutan på mitt kommando. Hur svårt kan det va liksom?

Ove fick också ett pass och det är ju så att han är en sån känslig liten varelse och blir så otroligt lätt förtvivlad när han inte riktigt vet vad han ska göra. Så för att inte pressa honom så får han bli min tredje hund som jag tränar för att vi ska ha roligt så får det ta den tid det tar med lydnaden. När det är agility blir han helt annorlunda, mycket säkrare och gladare. Ska bli spännande och se i sommar hur han blir när han ska valla.

Axa, mitt lilltroll som egentligen är Sigges hund men som jag får träna, lyllos mig. Hon är ju bara glad och faktiskt tyst när vi tränar, kan bli lite het men är relativt lätt att lugna sig genom att träna stadga. Jag är jättenoga med att aldrig släppa igenom några ljud, piper hon så ändrar vi övningen för att inte få ljud. Vi tränade fritt följ och nu är hon riktigt följsam framåt, åt höger och bakåt, duktig liten hund. Runda funkar bra, hon gillar den övningen, ska öka avståndet så sakteliga.
Axa fick även träna tasstarget, något vi liksom hoppat över av bara farten. Här är målet att hon ska ta sig till targeten, stampa på den med sina framtassar och bli kvar där. Så jag belönar så fort hon står still på targeten och hon får flera belöningar. Sen säger jag "kom" för att få med mig henne därifrån och hennes känsla ska vara att hon helst inte vill lämna targeten för det är där det utdelas härliga belöningar. Hon har, trots att hon är otroligt stimmig, lätt att hitta stadga. När vi tränade fjärren kunde Mona putta på henne utan att hon släppte fokus på mig. Hon är så otroligt rolig att träna, fattar så snabbt och har verkligen roligt.

Idag är en hemmadag vilket innebär städning, tvätt, mocka till hönsen, rasta och träna hundarna. Inte helt fel.

/Susan

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.